Digitalisering i slöjden – vad innebär det?

Från och med hösten 2018 kommer de tillägg som har gjorts i slöjdens kursplan börja gälla ”på riktigt”. Många kollegor har hört av sig och frågat vad det egentligen innebär.
Svår fråga tycker jag och det finns väl inte något entydigt svar. Jag måste, precis som ni, tolka läroplanen och tolkningar är, som alla vet, olika och beror till stor del på vad vi har med oss i bagaget.

Många av oss har redan börjat digitalisera delar av vår undervisning, framför allt när det gäller loggböckerna och inspirationsökning. Frågan är om detta räcker?

Mitt spontana svar på detta är nej, det räcker inte. Om man läser Skolverkets reviderade kommentarsmaterial till kursplanen i slöjd som publicerades i början av oktober, står det tydligt att bara digitalisering av loggböcker inte är tillräckligt.

Till exempel står det på sidorna 9 och 10 under rubriken Material:

I årskurserna 4–9 är materialens kombinationsmöjligheter med varandra och med andra material, till exempel nyproducerade och återanvända material ett område undervisningen ska behandla.//…// Eleverna, i årskurs 4–9, ska även arbeta med hur material kan kombineras med digital teknik. Digital teknik används i läro- och kursplaner som ett övergripande begrepp. Det omfattar olika sorters material, redskap eller system, men kan också omfatta programvara. Digital teknik i kombination med material kan till exempel vara konduktiv tråd, dioder eller kretsar och elektronikkomponenter, medan exempelvis 3D-skrivare eller CNC-fräsar är verktyg eller redskap i slöjden.

Läser man kommentarsmaterialet blir det tydligt att vi måste ha lite mer än några iPads eller datorer i slöjden.

Som jag nämnde förut har många i kollegiet redan börjat digitalisera, men i många slöjdsalar har det av olika anledningar inte hänt så mycket. I mitt arbete som förstelärare har jag besökt många slöjdsalar.  Dessvärre är det många som inte ens har en dator eller projektor i klassrummet, eller skrivare, medan andra har 1-till-1 iPad, Smartboard, skrivare och 3D- skrivare.

Ojämlikheterna är stora och min förhoppning är att dessa ojämlikheter kommer att jämnas ut en del, i och med ändringarna i läroplanen. För detta kommer det att krävas resurser, inte bara i form av digitala redskap och verktyg, men även i form av kompetensutveckling för kollegorna som behöver det.

Som en början i utvecklingsarbetet kommer jag bjuda in slöjdkollegor minst två onsdagar under våren, för att tillsammans utveckla vår digitala kompetens och bli redo inför hösten.

/Marcella Astudillo, förstelärare i slöjd

 


GSFE(GAFE) i undervisningen

Varje termin, uppmanar jag mina elever i årskurs 7 att välja en bok, författare, land, vetenskapsman, stad, etc. som de har intresse för som de sedan måste förbereda en liten uppsats och en digital presentation om. Varje presentation pågår i ca. 20 minuter.

I år, när en av eleverna skulle presentera, märkte jag konstigt nog att han hade varken ett USB-minne, egen dator eller något medel med sig, då passade jag på att fråga om han har glömt bort sitt material, då svarade han att han hade allt som han behövde med sig för presentationen.

När det var dags för presentationen, gick han upp till den allmänna datorn i klassrummet, satte sig framför den, loggade in på sitt Google-konto och surfade till Google Drive där han öppnade han sin presentationsfil och började presentera för oss hur enkelt det var att använda Googles molntjänster eftersom allt låg online bakom ett konto och man behövde varken ett minne, en egen dator eller ett annat redskap så länge man har tillgång till Internet.

Jag tycker att det här är ett exempel på hur IT spelar en stor roll i vårt personliga och professionella liv; speciellt vid undervisning. Google är en av de stora aktörerna vars produkter används flitigt vid undervisningen. Produkter som Google Drive har även underlättat gemensam undervisning för oss lärare. I denna artikel skriver jag kort om de olika Google-verktygen som jag och mina elever använder oss av dagligen i undervisningen.

Blogger

BLOGGER är ett gratis verktyg som tillhandahålls av Google för att skapa bloggar. Vi kan använda dem för att möta olika utbildningsbehov, till exempel underlätta kommunikationen med eleverna eller deras föräldrar och informera dem om framstegen i klassen. De kan också användas för att posta lektioner.

Google Earth

Google Earth är ett kraftfullare verktyg än många tror. Den kan användas för att engagera eleverna i interaktiva aktiviteter som är relevanta för olika ämnen och läromedel såsom historia, miljö eller geografi.

Google Scholar

Google Scholar är en sökmotor som gör det enkelt att söka allmänt inom vetenskaplig litteratur. Kan användas som pålitliga källor av oss lärare och av våra elever när man söker fakta istället för allmänna sökningar.

Google Documents

Google dokument är ett molnbaserat ordbehandlingsprogram, där textfilen sparas på molnet. Om en elev skriver sitt arbete i Google Dokument kan han eller hon dela dokumentet med läraren för feedback. Man kan bolla en text fram och tillbaka utan att spara.

Användare kan importera Word-filer och konvertera dem, bjuda in andra till att samarbeta med dig i ett visst dokument genom att låta dem redigera eller översätta dokumentet till ett annat språk samt skicka det dokument till andra som en bilaga.

Google Forms

Google Formulär är ett enkätverktyg där man kan skapa enkäter och formulär som kan skickas via e-post eller publiceras online. Några exempel på hjälpsamma enkäter är formativ och summativ bedömning, anmälningsformulär till föräldramöten eller utvecklingssamtal eller för undersökningar i klassrummet.

Google Hangouts

Google Hangouts är en kommunikationsplattform som har utvecklats av Google och inkluderar snabbmeddelanden, videosamtal, SMS och IP-telefoni. Fördelen med Google Hangouts är att man inte behöver installera något program för att kunna kommunicera med andra.

Team Drive

Team Drive är ett gemensamt utrymme där grupper kan lagra sina filer och garanterar då att varje medlem i gruppen har den mest uppdaterade informationen. Filer på teamenheter tillhör ett team i stället för en enskild person.

Google Drawings

Du kan skapa en ritning med Google Teckningar/Ritningar och dela den med elever samt ge dem möjligheten att redigera via egna enheter, där de kan lägga till texter, kommentarer och olika former av originalteckning.

Google Sites

Google Sites används för att skapa en egen enkel webbsida. Som lärare kan du skapa en digital portfolio för varje elev, skyddad bakom ett lösenord, som tillåter honom/henne att offentliggöra sina skapelser och presentationer på dem.

YouTube

En viktig egenskap som YouTube tillhandahåller för lärare är YouTube EDU. Denna portal ger elever och lärare tillgång till ett brett utbud av pedagogiska videor. YouTube EDU erbjuder också tillgång till tusentals videofilmer från viktiga källor för undervisningen som National Geographic, TED och PBS.

Jabbar Ziadi
Kommunövergripande förstelärare i modersmål
Jabbar.ziadi@huddinge.se


Unikum till Huddinge? Då vill jag förekomma lite, känner jag…

I ett forum för legitimerade lärare dök denna matris upp i flödet i våras.

En matris över betyg

Läraren som lagt upp den undrade: ”Vilket terminsbetyg skulle ni ge denna elev?”

Matrisen är hämtad från Unikum och ifylld enligt deras policy. Grönt betyder självklart att hela kunskapskravet är uppnått. Gult betyder, ”på väg”.
För många av oss är svaret på lärarens fråga en självklarhet, enligt matrisen ovan ska eleven ha ett C i terminsbetyg. Inga konstigheter. Men det visar sig i diskussionstråden att många lärare har ”Unikumifierats” och absolut anser att eleven ska ha ett B i betyg då man i matrisen ser att eleven är på väg mot ett A. För att inte tala om alla föräldrar. De ser ju tydligt att deras barn presterar över betyget C.

Men det är så här vi ska fylla i, enligt Unikum.

Skolverket däremot, är tydliga; så länge ett kunskapskrav inte är uppfyllt i sin helhet ska inget markeras.

Att vi lärare har egna, icke officiella system, där vi kan göra markeringar som visar att eleven är på väg är inget problem. Det kan vi behöva för att komma ihåg och ha koll på eleverna, men att gå ut med det till elever och föräldrar KAN komma att öppna upp för onödig förvirring i leden…

Och nog är det lite fascinerande allt, att ett företag (här Unikum men det finns många fler) kan/får ha ett system som går emot skolverkets riktlinjer.

Agneta Höglund, Kommunövergripande förstelärare i musik


Språkutvecklande arbetssätt, hur och varför?

Ett av Huddinge kommuns prioriterade områden är språkutveckling. Ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och jag tror även för många av er. Men hur kan man då tänka i klassrumsnära situationer när det kommer till att systematiskt arbeta språkutvecklande, inte bara i ämnet svenska utan ämnesövergripande?

När jag får en ny elevgrupp så börjar alltid arbeta med ramen och att skapa en struktur i barngruppen. Då jag tillsammans med eleverna har fått ett bra arbetsklimat samt ett öppet och positivt förhållningssätt så har vi skapat en grund att utgå ifrån. Det är först då som jag kan påbörja kvalitativ undervisning. Varför säger jag detta? Jo, för jag tänker på samma sätt när det kommer till mitt arbete med språkutveckling. Hur ska eleverna kunna ta till sig ny kunskap om de inte förstår den?

Skolverket säger:

En god läsförståelse är central för att klara sig i ett komplext samhälle. Det är också en förutsättning för att kunna värna om de demokratiska värderingar och den värdegrund som samhället bygger på. För att kunna argumentera och delta i olika beslutsprocesser krävs både förmåga att kunna uttrycka sig, få andra att lyssna och att kritiskt läsa olika texter. Läsförståelsen påverkar möjligheterna att tillägna sig kunskaper i alla skolämnen genom hela skoltiden. Redan under de första skolåren behöver eleverna få möjlighet att utveckla en djupare förståelse för olika typer av texter…

Att läsa och förstå, Skolverket 2016

Så hur undervisar vi i skolan för att få goda läsare? Som undervisande pedagog bör man alltid börja med baklängesplanering på samma sätt som man gör en ram när man får en ny elevgrupp. Baklängesplaneringen implementerades i form av LPP när Lgr 11 kom och det utmanade oss pedagoger att tydliggöra vår undervisning.

Både kunskapsöversiktens titel och definition av läsförståelse gör anspråk på flera ämnesdidaktiska ställningstaganden. Det innebär att varje lärare, oavsett vilket skolämne de undervisar i, behöver ställa sig fler frågor för att göra undervisningen tydlig.

Du bör till exempel fundera över vad du ska undervisa om, varför just det innehållet, vilka texter som skall användas samt varför, vilka är mottagarna, hur ska du undervisa och vad ska din undervisning leda till?

Mottagarna, i vårt fall eleverna, har även dom frågor som vi tydligt måste kunna ge svar på. Varför ska de läsa, varför just denna text, vem lär mig, vad ska jag använda det till, hur visar jag vad jag kan och hur blir jag bedömd?

Om en lärare ofta låter sina elever besvara frågor på en läst text, kommer eleverna troligtvis att uppfatta att det är läsförståelse. Om en annan lärare låter sina elever diskutera en text och också tillämpa det lästa i en autentisk lärsituation, kommer troligtvis de eleverna att uppfatta läsförståelse på ett helt annat sätt.

Läsning= avkodning * språkförståelse

Här är det ytterst viktigt med multipikationstecknet. För att få läsflyt, innehållsförståelse och en utvecklad läsförståelse så bör du ha fonologisk medvetenhet, bokstavskunskap, alfabetisk avkodning, automatiserad avkodning i samspel med ett bra ordförråd, kunskap i språkstruktur samt hörförståelse.

Detta innebär att bara för ett en elev är god avkodare så har den inte automatisk en god läsförståelse och vise versa. Detta bör vi tänka på oavsett vilket ämne vi undervisar i.

Jag tjatar alltså om den goda läsaren för det är grunden till förståelse i övriga ämnen. Kommer en elev till NO-undervisningen, slöjden eller musiken så står den garanterat inför nya ord och begrepp. Begrepp som är grundläggande för förståelsen av det undervisande ämnets innehåll. Att då arbeta oavsett ämne med reciprok undervisning ger eleverna bättre förutsättning för förståelse.

Barbro Westlund har pratat mycket om denna undervisningsmetod och även Marie Trapp som presenterade läsfixarna genom En läsande klass. Arbetsmetoden utgår i princip från fyra moment:

1) förutspå
2) reda ut oklarheter
3) ställa frågor
4) sammanfatta

Momenten används alltså med fördel oavsett text och ämne. En annan metod är cirkelmodellen, som även det är ett praktiskt stöd i elevernas läs- och skrivförståelse. Här visar man eleverna olika strategier för hur man gör om man inte förstår ord, begrepp eller textinnehåll. Det blir lättare att få med sig ALLA elever om de är ordentligt förberedda. Arbetssättet tränar eleverna i att läsa, lyssna samt hitta och tolka ny information och slutligen kunna sammanfatta.

Cirkelmodellen i sin tur bygger på följande moment:
1) Bygga upp kunskap om ämnesområdet
2) Studera texter inom genren för att få förebilder
3) Skriva en gemensam text
4) Skriva en individuell text

Man bör alltså arbeta systematiskt med text, ord och begrepp oavsett vilket ämne man undervisar i. Ramen som jag pratade om tidigare, i språkundervisningen LPP kan i detta fall bli en bra ram för oss som undervisande lärare. På så vis tydliggör jag min undervisning, inte bara för elever och kollegor, men framförallt för mig själv.

Ovan nämnde jag två olika arbetsmetoder men jag är nyfiken på hur NI arbetar språkutvecklande! Detta skulle jag gärna ta del av så att jag kan sprida fler goda exempel och därmed tillsammans med er arbeta för en likvärdig skola här i vår fantastiska kommun.

Kontakta då gärna mig så kommer jag i egenskap av KÖF på studiebesök till just er skola.

Vid tangenterna
Amanda Carnlöf, kommunövergripande förstelärare i svenska

 


Stress

Det har länge pratats om stress i samhället, många känner stress både i privatlivet och i arbetslivet. Jag var nyligen hos en fysioterapeut pga en krånglande höft. Vi pratade lite om vad hens kunder söker för och då sa hen att uppskattningsvis 90 % av besöken handlade om stressrelaterade orsaker. De stressrelaterade orsakerna hade börjat för ca 10 år sedan och sedan dess bara ökat i omfattning.

En av mina barns närmaste vänner var 16 år då hen gick in i väggen pga stress. Hen var högpresterande och gick på ett gymnasium med hög intagningspoäng samtidigt som hen elitsatsade inom sin idrott. Hen blev sjukskriven under en period, men lyckades senare slutföra gymnasiet samtidigt som elitsatsningen ledde till stora framgångar. Men hen är fortfarande idag, många år senare, mycket känslig för stress.

”Att uppleva stress är en del av livet – alla blir stressade någon gång. Det händer i situationer som kräver något extra och kroppen brukar då få extra kraft och energi. Men om stressen pågår länge kan kroppen ta skada.” 

Skolinspektionen gav 2015 ut en rapport där man granskat 25 kommunala och fristående grundskolor. Syftet med granskningen var att undersöka elevhälsans arbete i grundskolans årskurser 6-9.

Skolinspektionen kom fram till att ”stress” är det svarsalternativ i elevenkäten som flest elever uppger som orsak till att de upplevt oro eller mått dåligt, 38 % av de tillfrågade eleverna hade under en eller flera perioder det senaste året upplevt stress som gett en negativ känsla. Orsaken till känslan av stress handlade om att eleverna kände en oro över att inte klara proven i skolan, över att inte nå upp till lärarnas krav, inte leva upp till föräldrarnas förväntningar samt även en oro och stress inför framtiden.

”Det skapar stress om man har inte har en kompis eller är mobbad. Det är bland det svåraste en ung människa kan vara utsatt för.”//”Barn som har en neuropsykiatrisk funktionsvariation kan ha lätt för att bli stressade, eller ha lätt att hamna i situationer som är stressande.”

Många pedagoger känner också en stress i skolan och orsakerna till det kan vara många, bl.a. dokumentation, krav på att alla elever ska nå kunskapskraven, krav från föräldrar, media som visar en ”bild” av skolan, förväntningar på att skolan ska lösa ”alla” problem osv.

Skolan, i form av lärares förväntningar och krav, föräldrars förväntningar på barnens resultat i skolan och framtiden beroende på hur betygen blir är stressfaktorer för många elever. Vi i skolan måste bli bättre på att uppfatta de signaler som eleverna skickar ut på att de mår dåligt pga. upplevd stress och vi måste ta det på största allvar eftersom det i förlängningen kan medföra risk för psykisk ohälsa.

Hur ska vi lösa stressen i skolan? Jag har ingen universallösning på det men jag tror att en viktig del är att lyssna till eleverna och till pedagogerna, ta deras upplevelse på allvar och försöka hitta lösningar på det som skapar stress. En annan viktig del är att se till att lärmiljön är så strukturerad och förutsägbar som möjligt. Detta är viktigt för alla elever men extra viktigt för elever med NPF.

Skolan är en stor del av barn och ungdomars liv så vi i skolan måste göra tiden i skolan så KASAM som möjligt.

/Anna Bergklint, KÖF specialpedagogik


Viktigt på riktigt!

Hmm kanske bäst att börja med en presentation…

Hej!

Jag heter Linnéa Petersson och är ny KÖF i det fantastiska ämnet hem- och konsumentkunskap. Ämnet som ger våra elever kunskaper för att hantera vuxenlivet. Hkk har mycket innehåll och inbjuder till ämnesövergripande arbete. Bättre kan det inte bli.

Det satsas mycket på entreprenöriellt lärande i dagens skolor och jag har turen att arbeta på Östra grundskolan där årskurs 9 startar egna företag som de driver under läsåret.

Där hakar vi i hkk på och undervisar om hur de bör bemöta eventuella kunder, hur de med kända reklamknep kan marknadsföra sina företag, vilka skyldigheter de har mot sina kunder och vad ett avtal innebär etc.

Är det okej att säga vad som helst för att få sälja? Vad menas med reklamation? Vad betyder finstilt?

Det är viktiga saker, som de inte bara har nytta av när de driver sina företag. I dagens samhälle där vi kan konsumera utan att ha pengar och program som Lyxfällan sänds på bästa sändningstid, då är kunskaper om ekonomi och konsumenträtt viktigare än någonsin. De behöver förstå vad som händer när de skriver på ett kontrakt. De behöver veta vad ränta är och de ska, i framtiden, kunna sitta på ett bankmöte och förstå vad orden betyder. Ingen ska flytta hemifrån utan ha kunskap om vilka försäkringar de kan behöva.

När en klass hade en uppgift, där de skulle räkna ut räntan på ett lån, var det en elev som irriterat tittade på mig och utbrast:

– Linnéa, det här är faktiskt matte!

Ja precis! Matematik i verkligheten. Viktigt på riktigt!

Men entreprenöriellt lärande innebär inte att alla måste starta företag. Går du in på skolverkets hemsida så hittar du följande text om entreprenörskap i skolan.

Entreprenörskap i skolan handlar om att stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt viljan att pröva och omsätta nya idéer i handling. Skolan ska också bidra till att eleverna utvecklar kunskaper som främjar företagande och innovationstänkande.” (Skolverket.se)

I hkk är den praktiska delen, när eleverna får laga mat, ett forum där de övar entreprenörskap med vanligtvis stor entusiasm. De får utifrån råvaror skapa en måltid som de själva kan anpassa efter eget smak och tycke. Eleverna tycker att det är roligt när de får prova nya rätter och det blir en utmaning när de får ändra recept t.ex. för att göra en måltid mer hälsosam eller miljövänlig. Det är verkligen att omsätta nya idéer i handling.

I början när jag skulle arbeta med entreprenörskap i min undervisning såg jag det som att jag skulle införa något nytt, men ju mer jag kom in i det desto tydligt blev det att det mer handlade om att förtydliga det jag redan gjorde. Då inte bara för mina elever utan även för mig själv.

Mitt råd är att våga prova och går det inte som du tänkt dig, prova igen. Och ha roligt!

På återseende
/Linnéa


Släpp in världen i klassrummet!

En internationaliserad värld

I Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 kan man i det allra första stycket läsa att ”Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på”. Eftersom det står i det fösta stycket borde det väl vara ganska viktigt? Läser man vidare står det ”Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald” och ”Ett internationellt perspektiv är viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang och för att skapa internationell solidaritet samt förbereda för ett samhälle med täta kontakter över kultur- och nationsgränser”.

Att vi lever i en internationaliserad värld vet alla om, speciellt vi som arbetar inom skolan. Vi vet att vi måste göra våra elever medvetna om att det inte räcker med att ha kunskaper om Sverige och om vårt lands kultur, språk, vanor, traditioner, företag o.s.v. Vi måste undervisa våra elever om de mänskliga rättigheterna och göra dem till medvetna internationella medborgare och vi måste göra det på riktigt, vi måste ha skarpa mål. Vi måste få in världen i klassrummet, både världen direkt utanför klassrumsfönstren, och världen utanför Sveriges gränser. Eftersom jag är språklärare borde detta vara ganska lätt, eller hur?
Hur kan vi då få in världen i klassrummet för engelskundervisning?

Brevvänner

Enklaste (och kanske roligaste) sättet är nog att skaffa brevvänner. När jag lät mina nya fyror skriva brev förra terminen var det flera som aldrig skrivit brev förut, varken på engelska eller på svenska. Att fundera på vad man skriver i ett brev, hur mycket man ska berätta om sig själv, att man ska börja med en hälsningsfras, avsluta på ett speciellt sätt (”Men varför ska jag skriva Hälsningar från när jag redan skrivit vad jag heter i början?”) och vilka frågor man kan ställa gjorde att det blev vilda – men intressanta – diskussioner redan innan vi ens började skriva. Att sedan få personliga svar på sina brev var som att hela klassen fick födelsedagspresenter!
Gå in på https://www.etwinning.net/sv/pub/index.htm för tips om hur man kan hitta brevvänner.

Skype in the classroom

Något annat som varit oerhört populärt är Skype in the classroom:
https://education.microsoft.com/skype-in-the-classroom/overview
Här kan man få kontakt med klasser över hela världen som vill skypa. Man bestämmer tillsammans med den andra läraren en dag och en tid och kanske också vilka typer av frågor man kan ställa, och sedan är det bara att köra. Klasserna får alltså se varandra (här behöver man en storbild, typ en smartboard) och man ska, genom att ställa ja- och nejfrågor, ta reda på var den andra klassen kommer ifrån. Ofta (men inte alltid!) har vi vunnit eftersom Sverige är ett ganska litet land.

Mystery Padlet

Om man får problem med att hitta en tid som fungerar för båda klasserna, till exempel på grund av tidsskillnaden är en kul variant att göra en padlet:
https://sv.padlet.com/
Här ställer man, tillsammans med sina elever, ja- och nejfrågor för att ta reda på var den andra klassen befinner sig. Man kan komma överens om att man får ställa max tre frågor per gång för att det inte ska bli för lätt. Här gäller det att komma på smarta frågor vilket eleverna snabbt lär sig. Är det till exempel smartast att fråga ”Do you have nice beaches?” eller ”Is your country in the Northern Hemisphere”. Första gången vi körde “Mystery Padlet” som vi kallar det fick vi frågan om Northern Hemisphere vilket lärde eleverna ett helt nytt begrepp. Jag lovar, det blir många vilda diskussioner där eleverna hänger över världskartan och försöker komma överens om hur de bästa frågorna ser ut. I flera fall har eleverna fortsatt att skriva till varandra även efter att de gissat rätt. I ett fall – när vi äntligen kommit fram till att vår ”Mystery class” kom från Tasmanien, frågade våra nya vänner om vi ville titta på och kommentera deras projekt som gick ut på att alla eleverna åkte runt och gjorde reportage om olika delar av Tasmanien. Ja, det ville mina svenska elever gärna göra!

World’s Children’s Prize

Det som de flesta av mina elever har tyckt mest om att arbeta med är World’s Children’s Prize, ett utbildningsprogram som arbetar för barns rättigheter:
http://worldschildrensprize.org/

Här har de läst om och ibland fått kontakt med elever över hela världen, många som på olika sätt har fått sina rättigheter kränkta. Mina elever har fått träffa före detta barnsoldater, barn som levt på gatan i större delen av sitt liv, barn som inte fått gå i skolan, barn som vuxit upp i krigshärjade områden. Jag är övertygad om att dessa möten – antingen de varit ”in real life” eller via tidningsurklipp – har varit minnen för livet för mina elever. Möten som har gjort att de blivit mer medvetna om hur världen ser ut och att man kan göra skillnad om man verkligen vill. Eller som en av mina elever sa i ett tal som hon höll efter att vi arbetat med World’s Children’s Prize under en period:
“I hope that all children want to make a change, because there are things in the world that need changing and it’s the responsibility of everyone – adults and children alike – to make sure this happens. Together, we have to stand up for, and help each other. It cannot be the responsibility of a single person to fix everything; we need to work together for change to happen.”
Se hela talet här!

Vissa dagar är det extra kul att vara lärare och det här var en sådan dag!

Ha en härlig höst!

Hälsningar Cissi Söderlund
Lärare i Snättringeskolan, kommunövergripande förstelärare i engelska och utbildare i World’s Children’s Prize.


Påverkar tekniken undervisningen i Moderna språk?

Dagens teknik går fortare och fortare. Kommer vi behöva lära oss moderna språk i framtiden? Kommer vi ta hjälp av robotar när vi ska skriva eller tala med andra människor? Lika snabbt som du kan googla fram ett ord på din mobiltelefon lika snabbt försvinner det ur ditt huvud. Hur ska vi då komma ihåg det som vi fått fram?

Saker som du tar fram snabbt t ex på Google glömmer du lika fort eftersom det inte lagras in i minnet i hjärnan. Vilket betyder att du inte kan plocka fram det ur hjärnan när du behöver det. Genom ”googlandet” löser du problemet för stunden men inte i längden. Jo, det är ju praktiskt, smidigt och snabbt så länge du har batteri och/ eller wi-fi.

Men så står du där i en liten fransk stad utan wi-fi och behöver beställa ett hotellrum på franska. Vad gör du då om du inte har ett enda ord lagrat i långtidsminnet? Kanske kommer vi att kunna prata vårt eget språk rakt in i mobilen i framtiden och mobilen översätter sedan själv till ett valfritt språk. Men vi är inte där ännu och för övrigt så är det inga mobiltelefoner som gör kroppsliga gester.

Ett språk är ju inte bara själva orden, utan det innefattar även gester, mimik och melodi. Även fostret känner igen mammans språkmelodi redan i magen innan fostret ens förstår några ord. Barn, innan de lärt sig prata, tolkar föräldrarnas meningsmelodier, gester och mimik innan de förstår själva ordens betydelse. Vilket visar att språk inte bara är bokstäver på ett papper utan består av flera komponenter.

I översättning försvinner oftast betoningen; jämför stegen (som man klättrar på) och stegen (som man går) eller som Hermione i Harry Potter säger: https://www.youtube.com/watch?v=w3Cg-dQPqhI

I dagens samhälle är det enkelt att resa till andra länder så det kan vara trevligt att kunna kommunicera där man är, oavsett om du ska beställa på ett bageri, förstå innehållet i en dagstidning eller studera utomlands. Man klarar sig på engelska i många länder men varje språk har ju olika djup och nyanser, t ex så har det spanska språket sju olika uttryck för att säga ”Jag älskar dig” medan engelska har ”I love you”. Det finns många fördelar att kunna någon annan persons språk då varje språk har sina gester, nyanser, uttryck, temperament eller tonfall.

Tänk dig ett samtal där en av personerna står och googlar fram sina meningar. Det går fortare om du kan ditt språk och naturligtvis blir samtalet mer personligt. En direktkontakt uppstår och den mänskliga kontakten flyter på bättre, än om du tittar ned i en mobiltelefon.

Vi kan dra nytta av den snabba tekniken men vi behöver ändå lagra viss information i våra långtidsminnen. Sedan kan elektroniken och tekniken vara till stor hjälp vid inlärningen av ett språk. Det blir både enklare och roligare sätt att lära sig ett språk på om man kan variera sätten man lär sig på. Vi når fler elever med olika inlärningssätt genom att eleverna kan lära sig snabbare och roligare.

Förut kunde man om man var ambitiös åka på utlandsstudier och ta med sig sitt lexikon till ett land utan engelsktalande då var det enda sättet att tala landets språk medan nu kan man hitta en språkvän på Skype inom loppet av ett par minuter. Genom all teknik som finns kan man lära sig på ett mer varierat sätt än det var möjligt tidigare.

Det är viktigt att tillsammans med andra kollegor hitta de bästa verktygen. Att ta hjälp av eleverna och våga prova något nytt tillsammans och genom det växa tillsammans. Vi vet ju att elever som är aktiva lär sig mer så tekniken är här för att stanna och tillsammans ser vi dess möjligheter.

/Ann-Christine Wagner
Kommunövergripande förstelärare i Moderna språk


En av våra stora utmaningar; förvandla våra elever från passiva mottagare av kunskap till aktiva kunskapssökare! Hur gör vi?

Vi är två nya kommunövergripande förstelärare i matematik. Sezin Imamovic arbetar som matematiklärare för åk 4-6 på Mörtviksskolan och Anneli Gyllström som speciallärare i matematik på Trångsundsskolan i framförallt årskurserna 7-9.

Vi funderar mycket och ofta över hur vi skapar mera aktiva elever. Det är en av de saker vi funderar över tillsammans, att eleverna ska vara mera delaktiga i undervisningen och skoltiden ska ägnas åt utmanande och meningsfulla aktiviteter. Det är eleverna i första hand som ska känna att de har arbetat hårt och är trötta efter en skoldag, inte vi lärare. Vi båda har mött elever som tycker att det är jobbigt med ansträngning och vill ta den korta och snabba vägen till kunskap, eller rättare sagt till ett rätt svar/resultat.

När vi ber våra elever att skriva ner sina reflektioner av lektionen, där de får fundera över det de är osäkra på, vad de vill veta mer om och vad de har lärt sig, får vi ofta höra kommentarer som, “vad jobbigt, kan du inte bara säga vad vi ska ska skriva?”

Hur ofta tränar vi på skolan våra elever i att tänka själv, utmana sig själv, laborera med idéer och tillämpa dem i praktiken? Är inte våra elever alldeles för ofta bara en mottagare av den informationen/fakta som vi förmedlar? Vi kan trots allt inte kräva något av dem som de inte har fått träna på.

Hur förvandlar vi då våra elever från passiva mottagare av kunskap till aktiva kunskapssökare som styr över sina egna framsteg? Är det kanske så att allt börjar hos oss själva när vi vågar ifrågasätta våra traditioner och vanor i klassrummet, när vi granskar vår egen undervisning om och om igen eller när vi delger varandra våra misstag och reflekterar tillsammans över dem?

Och vilket förhållningssätt har vi mot varandra i klassrummet, vad premieras som bra respektive mindre bra och vad väljer vi som underlag för vår bedömning? Elever lär sig ofta snabbt att koda av vad läraren förväntar sig, därför behöver vi själva börja med den förändring vi tänker uppmuntrar till mer aktiva elever.

Vi arbetar ständigt med att skapa goda relationer i klassrummet där det är tillåtet, och till och med bra, att ibland göra misstag. Dessa medför en grund för dialog med eleverna kring möjliga vägar till en lösning. Vi tror det är viktigt att avdramatisera matematiken, att det är okej att göra misstag och också våga visa att vi själva också gör fel ibland och att vi då tillsammans försöker hitta lösningar. Vi tränar tillsammans på det eleverna ännu inte kan. Vi vill skapa tilltro så att eleverna vågar tro på sig själv och sin egen förmåga. När eleverna själva tar initiativ till att våga skriva lösningar på tavlan för att förklara för varandra och prova olika lösningar är vi en bit på väg.

James Nottingham, lärare och skolledare från Storbritannien, arbetar idag med skolutvecklingsfrågor. Hans tankar är omtalade runt om i världen och samarbetar med både Dweck och Hattie. I hans bok, “Utmanande undervisning i klassrummet” beskriver han verktyg för en utmanande undervisning med konkreta lektionstips. Det handlar bland annat om hur vi får elever att kliva ut sin bekvämlighetszon och stretcha ut sina tankar. Hjärtat i utmaningsmodellen är “the learning pit” (gropen), där eleverna befinner sig i när de har outredda, motsägelsefulla tankar om något som de försöker förstå. Vi behöver skapa situationer där elever vågar och orkar kliva ner i gropen, stampa runt tills de åter är på väg upp med stöttning av oss och sina kamrater. Det är då vi tror att eleverna blir mer aktiva och delaktiga.

När vi idag satt och jobbade på vår text fick vi möjligheten att prata med två mattestudenter som satt vid bordet bredvid oss. Vi kunde inte låta bli att fråga dem vad som motiverar dem till att förbättra sina matteresultat. Gånger då de ofta hamnat i “gropen” har handlat om bråkräkning samt division. Vi undrade hur de tog sig upp ur gropen och inte gav upp, och vilken roll deras lärare hade i den processen. De tyckte först och främst att läraren behöver skapa en god relation till sina elever och bry sig om dem och deras behov. De sade också att “små saker” betyder mycket för dem, t.ex. att läraren ska vara glad och hälsa eleverna välkomna till lektionen. Skapa förförståelse genom att flippa klassrummet, coacha, ha en tydlig lektionsstruktur och tipsa om god studieteknik är också viktiga ingredienser för att öka motivationen och elevaktiviteten. Enligt dem skulle läraren vara engagerad och aktiv själv då hen blir en förebild att ta efter. De lyfte också upp hur viktigt det är att läraren är strukturerad och “inte krånglar till det”.

Vi tolkar det som att ge eleverna tid till att stanna kvar vid ett moment och inte ha bråttom med att gå vidare och presentera allt för många olika lösningsstrategier. Vi känner igen oss själva i deras beskrivningar om hur vi lärare skyndar på för att hinna med.

Det är svårt och utmanande att ändra kulturen i ett klassrum och sina egna vanor som lärare, men inte omöjligt. Vi strävar efter utmaningar på rätt nivå så att varje elev utvecklas optimalt i sin egen takt och utifrån sin egen förmåga. Vi försöker bjuda motstånd i uppgifterna och med rätt stöttning genom lärprocessen. Vi hoppas på detta vis få mer aktiva, delaktiga och kunskapssökande elever.

Man måste ÄLSKA matte, ha tålamod och inte ge upp, avslutar studenterna som vi samtalade med. Det tycker vi låter alldeles underbart och det är dit vi försöker få våra elever.
/Anneli och Sezin


Blogginlägg från NO/teknik-KÖF:are

Ett nytt år som KÖF-are har startat och precis som tidigare år har vi målsättningen att utforska och bidra till en skolutveckling där allt fler elever lyckas i skolan, lär för livet och utvecklas som människor. Vi är förvisso tillsatta i olika ämnen men jobbar under ett paraply som ska främja framgångsrik undervisning i hela skolan.

Till vår hjälp i detta uppdrag har vi fått förkovra oss i vad den senaste forskningen säger, vilka framgångsfaktorer som lyfts samt hur vi kan applicera detta på den svenska skolan och för oss just i Huddinge.

Ni som har varit med på tåget ett par år minns kanske hur vi började bryta ned de allmänna råden kring hur vi lärare bör planera, genomföra och utvärdera undervisningen. Vi skulle planera ”baklänges”, dvs utgå från vad vi vill åstadkomma, vilka förmågor och kunskapskrav vi vill att eleverna ska bemästra och därifrån planera det innehåll och metoder som i så fall är lämpligast för just de elever som vi möter i just vårt klassrum. Idag kan man kanske höja på ögonbrynet och undra ”Vadå baklänges? Är det inte självklart att man först ha klart för sig vart man ska innan man planerar hur man ska ta sig dit?” Modellen att göra massa olika saker och sedan se var man hamnar känns i sammanhanget inte så framgångsrikt och lockande, om det nu var det som ansågs vara ”framlänges”. Det känns verkligen inte som att lärare bedriver sin undervisning så nuförtiden. Kanske är det så att det som förut ansågs vara ”baklänges” helt enkelt har blivit ”framlänges”?

Vidare fick vi KÖF-are ta del av forskning som visar på hur språkutvecklande arbetssätt inte bara lyfter språkkunskaper utan alla kunskaper, i alla ämnen. Och genom litteratur och en inspirerande föreläsning av Dylan Wiliams riktades spotlighten mot formativ bedömning och kooperativt lärande som ett sätt att synliggöra och driva lärandeprocessen ytterligare snäpp framåt. Allt detta som vi har fått förkovra oss i har vi sedan försökt skapa ringar på vattnet kring i våra respektive ämnen genom centrala konferenser, workshops mm så att alla lärare ska ges möjlighet att tänka kring dessa frågor.

I år lades ytterligare en ingrediens i marinaden som vi simmar i på vår väg att utvecklas i vår lärarroll och skapa goda undervisningssituationer för våra elever, nämligen growth mindset.

Under en dag lyssnade vi till både Carol Dweck och James Nottingham som båda forskat kring framgångsfaktorer kopplat till lärande. Hur ser vi på lärandeprocessen? Är den låst eller dynamisk? Har vi fasta eller påverkningsbara faktorer kring vårt lärande? Är förkovrandet av kunskap en passiv eller aktiv process? Kan vi påverka vår kapacitet för lärande och hur gör vi det i så fall?

Det var så inspirerande att höra dessa två lyfta hur forskning visar att lärandet i allra högsta grad är påverkningsbart. Som NO-lärare gläds man åt att det äntligen blåser starka vindar som visar att alla kan lära sig allt. Fysik och kemi är inga svåra ämnen som bara några få ”särskilt intelligenta” kan lära sig. Historiskt har detta nästan varit allmänt vedertaget.

Naturvetenskapliga och tekniska linjer på gymnasiet krävde en viss intelligens, de var inte för alla. Och vissa identifierade sig klart med tanken att det var för svårt för dem.

Missuppfattningen om att man inte skulle klara vissa saker för att man inte var smart nog accepterades, och de begränsningar som det innebar fick man leva med, det var inget att göra åt. Antingen hade man en talang eller så hade man inte det. Talangen var det som avgjorde om man skulle lyckas eller inte. Men om man tittar på de ”talangfulla” så ser man ju ofta att det finns en koppling till hur man fått odla sin talang. Fast det gällde kanske inte vissa skolämnen. Att en tennisspelare som slog ett antal slag om och om igen mot en garageport visade sig bli riktigt vass i tennis, det gick inte att jämföra med fysik eller kemi.

I ett growth mindset-tänk lyfts istället allas förmåga att lära sig nya saker och bli framgångsrika inom det. Ibland krävs mer ansträngning och ibland mindre, det beror på hur långt man kommit på vägen, och hur stora steg man försöker beta av. Med lagom stora steg och lagom ansträngning så finns egentligen inga begränsningar kring hur långt man kan gå. Alla hinner ju såklart inte under en livstid gå lika långt kring allt, men vetskapen om att man kan om man vill är otroligt viktig så att man inte vingklipper sig själv i tron om att man inte kan.

Och här blir ju så klart det förhållningssätt som man omges av otroligt viktigt. Får man höra att man inte kan, eller får man höra att man inte kan ännu? Det är en stor skillnad. I en bok om matematik, som också är ett ämne som förknippats med att vara svårt och bara vara för vissa, ställer sig författaren Anna Palmer frågan: Hur blir man matematisk? Vissa anser sig vara det medan andra inte. Denna uppfattning bekräftas ofta av ett visst mått av påstådd ärftlighet. Föräldrar som säger: ”Jag var inte heller bra på matte” underbygger denna missuppfattning. Vad är orsak och vad är verkan, kan man undra. Inte så konstigt om man ger upp vid motstånd om man känner att det ändå inte är någon ide, ”det är ju ändå inte för mig.”

Om man istället omges av personer som uppmuntrar en att kämpa vidare, att man visst kan klara det, så kanske man faktiskt ger det en chans. Om dessa personer dessutom följer denna kamp noga i syfte att se vad som kanske kan stötta lagom mycket, så borde man gå vinnande ur den kampen.

Med stöttande lärare som håller koll på utvecklingen, och som hjälper eleven att ta lagom stora steg och som visar förtroende för att han eller hon ska lyckas, så borde färre elever känna sig vingklippta. Anna Palmer skriver i sin bok att hon bevittnat hur några barn möts av pedagogerna som smartare – som om de vore blivande nobelpristagare. Hon ställer sig frågan: Vad skulle hända om vi bemötte alla barn som blivande nobelpristagare?

Vi borde möta alla barn som blivande nobelpristagare så att vi inte vingklipper dem, dvs de bör mötas av ett growth mindset. Men hur gör vi det i praktiken, och hur bryter vi trenden kring de ”svåra” NO-ämnena? Det ser vi fram emot att grotta ner oss i tillsammans med alla NO/teknik-lärare under detta läsår.

Vi ses och hörs
Mariann och Henrik