Om vådan av att blogga, inkludering och krossade bananer

Jag är ingen bloggare och jag känner mig obekväm. Jag vet inte vad som känns värst, om det är att ingen kommer att läsa bloggen eller om det kanske är att några faktiskt kommer att läsa den, eller, att det enda spår jag lämnar på nätet kommer att vara till en halvmedioker blogg. Samtidigt kan jag känna mig lite trygg i att bloggens målgrupp är mina bildkollegor och eftersom jag känner de flesta vet jag att det är kloka, kunniga och empatiska personer med erfarenhet av formativt tänkande. Så kära kollegor, om jag är fel ute, ge mig en hint om hur jag ska komma vidare! Syftet med bloggen; det är att i den lätta bloggens form lite grann informera, inspirera och ge tips inom bildområdet.

Yvonne Sonstrand heter jag bakom denna bildblogg, jag arbetar sedan 18 år deltid som bildlärare på Kvarnbergsskolan i Huddinge och, det låter som en klyscha, jag brinner för mitt jobb, inte alltid men oftast. Det ingår i mitt uppdrag, som kommunövergripande förstelärare (KÖF) i Bild, att blogga.

 

Idag hade vi (KÖF) en heldag tillsammans med IKT-pedagoger och skolstödenheten, temat var inkluderande lärmiljöer. Mycket lärorikt och inspirerande! På en central konferens i Bild för ett år sedan pratade vi om inkludering, att vi i stället för att tänka att eleven ska anpassa sig till skolan, anpassa skolan sig till eleven. Idag pratade vi bland annat om hur viktigt att det är att den fysiska miljön anpassas till elever med olika svårigheter.

Så nästa gång jag går in i bildsalen ska jag studera den med nya ögon. Jag ska knäa och fråga mig hur ser rummet ut ur en elevs perspektiv? Kanske ser jag eller hör jag dåligt. Kanske är det svårt att koncentrera sig. Finns där saker som tar onödig uppmärksamhet och distraherar? Är salen harmonisk? Har den en lugn färgsättning, är ljuset lagom starkt? Och akustiken, hur är det med den? Behöver stolarna ljuddämpare eller kanske dörren? Vet jag var jag ska sitta och vart jag ska titta för att ta reda på syftet med lektionen och arbetsgången?

Sedan ska jag studera flödet för att se om det finns en logik i hur eleverna rör sig i bildsalen, har materialet placerats på rätt plats och i rätt ordning i förhållande till flödet eller blir det trafikstockning på vissa ställen? Tänka på flödet i livsmedelsbutiken, det leder oss omärkligt framåt mot kassorna via olika inspirerande blickfång, lockpriser och, såklart, mjölken längst bort. Tack vare flödet krockar vi inte med andra och vi tar de ömtåliga varorna först så de hamnar sist på bandet och inte blir krossade under resten.

Kan jag styra flödet i bildsalen genom att möblera om och kanske ställa fram materialet annorlunda, låta eleverna hjälpa till att dela ut material, eller själv placera materialet på elevernas bänkar i förväg? Kan jag placera ut inspirerande bilder på en del platser och fakta med kunskapskrav och bedömningskriterier på andra så att eleverna omärkligt hämtar in kunskaper i förbifarten? När eleverna passerar utgången har alla elever oavsett förutsättningar fått med sig nya kunskaper, och precis som i livsmedelsbutiken, alltid lite mer än de tänkt sig och vi har undvikit krossade bananer.

Det vi gör är betydelsefullt!

kofbloggen

 

/Yvonne Sonstrand, KÖF i bild

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*