Att leda eller ledas?

I diskussioner kring pedagogiskt ledarskap har vi har stannat upp i denna fråga och tar nu chansen i vårt blogginlägg att dela med oss och förhoppningsvis väcka nya tankar. Vi har själva inte alla svaren, men ack så många frågor. Vi som filosoferar kring det här heter Pernilla Tostgård och Ulrika Wijkmark, kommunövergripande förstelärare i svenska och svenska som andraspråk.

I vårt pedagogiska ledarskap förväntas vi följa våra skolledare och samtidigt vara ledare för våra elever. Vi står i mitten och balanserar dagligen dessa två roller, oftast helt utan reflektion. Hur har vi formats för att hamna här? Det väcker tanken till nästa fråga.

Hur vill vi att våra elever ska formas? Vill vi forma ledare eller vill vi forma följare? I klassrummet som helhet strävas det ofta efter att hela gruppen följer pedagogen. När så inte görs är det lätt att vi pedagoger slarvigt, i stunden, stämplar eleven som stökig, har myror i brallan, är ofokuserad, respektlös och oengagerad. Alla har vi olika sätt att formulera vår frustration när eleven inte är följare av regler och instruktioner för ett  klassrum med arbetsro. Om de inte vill ledas är de så att de vill leda?
Kan vi ta tillvara den energi som dessa elever besitter och transformera den till framtida positiva ledaregenskaper? Eller vill vi bara ha följare och inga ledare?

Hur vill vi att våra elever ska formas? Vill vi forma ledare eller vill vi forma följare? Är det lätt att som pedagog falla in i mönstret att kalla eleven skötsam (följare) när den räcker upp handen, sitter still, frågar artigt kring instruktioner och alltid vill göra som pedagogen säger och är rädd att göra fel? Är det ett sätt att visa att de bara vill ledas eller har de ett val?
I visionen vill vi att alla eleverna ska utveckla förmågorna att leda och ledas. Hur får vi till växelverkan i klassrummet där eleverna leder och låter sig ledas? Hur undervisar vi så att vi ger eleverna möjlighet att växa sig starka i båda sina roller?
I livet utanför och efter skolan kommer inte det det ena eller det andra att prioriteras.Att kunna växla mellan dessa behöver ske friktionsfritt i ett samhälle där alla förväntas att ständigt förhålla sig till ny information och nya omständigheter.
/Pernilla och Ulrika

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*