Teater i språkundervisningen

När jag träffar gamla elever och frågar dem om vad de kommer ihåg från mina lektioner brukar svaret ofta bli TEATER. Svaret kan för mig, som inte har något emot att prata inför folk och som alltid har älskat drama, kännas självklart, men hur kommer det sig att även de lite tystare och blygare eleverna ofta tycker om att kliva in i en annan roll?

Jag har satt upp oräkneliga pjäser, i alla årskurser, på både svenska och engelska, med musik och sång och utan musik och sång, ofta i samarbete med SO-läraren och musikläraren, ibland i samarbete med bild-, teknik- och slöjdlärarna, och nästan alltid har eleverna fått hjälpa till att skriva manus.

När vi börjar med ett teaterprojekt brukar eleverna få välja vad de vill fokusera på; vill man ha många repliker eller några få, vill man vara regissör, författare, rekvisitaarbetare, dansare eller kanske låtskrivare? Vad man än väljer är språket man pratar förstås engelska. När man valt fokusområden börjat själva arbetet; i början skriver vi mycket repliker. Ofta har vi valt ämne utifrån vad klassen arbetar med i SO, till exempel Vikingatiden eller Europa. Sedan är det dags att lära sig sina repliker, ev. bygga rekvisitan och fixa scenkläder (om man vill ha det) och att träna, träna, träna. Ett bättre sätt att få ihop en grupp får man leta efter; hela klassen har ett tydligt gemensamt projekt att jobba med och ett mål att jobba mot: den stora föreställningen där man kan bjuda in föräldrar, släkt, andra klasser eller vilka man nu vill ha där.

Vill man inte skriva pjäsen själv finns det naturligtvis oräkneliga pjäser man kan köpa eller skriva ut från olika hemsidor.

Som alla vet finns det x antal olika personligheter i varje klass; vi har utåtriktade som vill prata oavbrutet, vi har blyga som aldrig vill prata inför klassen, vi har elever med koncentrationssvårigheter, vi har elever med läs- och skrivsvårigheter o.s.v. I en teateruppsättning kan alla vara med utifrån sina förutsättningar. En pojke som var med i vår vikingspjäs för något år sedan slängde manuset i golvet när han skulle läsa igenom det första gången; ”Det är ingen idé, jag är dyslektiker.” Vi läste manuset tillsammans och han lärde sig replikerna på en lektion. Dagen efter kom han och ville ha fler repliker vilket han naturligtvis fick. Hans självförtroende fick sig en ordentlig skjuts uppåt. När han på själva förställningen drog ner rungande applåder grät hans mamma (av lycka!). Det är sådana stunder som gör att allt arbete är värt det.

En annan elev som i vanliga fall är blyg och tillbakadragen valde att jobba som ljudtekniker; ett stort ansvar eftersom man måste ha full koll på manus och de olika skådespelarnas repliker så att man inte spelar upp t.ex. åskmuller eller klapprande hästhovar vid fel tillfälle. Efter projektet frågade han vilken utbilning man ska gå för att bli ljudtekniker. Detta är ju också en del av vårt uppdrag; att ge eleverna tips på vad de kan tänkas arbeta med när de en dag slutar skolan.

Vill man inte sätta upp en hel teaterpjäs eller om man vill värma upp lite innan den stora uppsättningen kan man jobba med småsketcher. Här får eleverna jobba i smågrupper (kanske tre och tre). Varje grupp får en minisketch och på ca tio minuter ska de träna in en liten scen. Alla måste säga minst (t.ex.) fem meningar var och sedan spelar man upp för klassen. Jag lovar att det drar ner många skratt! Minisketcherna kan t.ex. se ut så här: You are at a bank and you are the witness of a robbery. What do you do? What happens? eller You are at a zoo. You see a small child fall down to the wolves. What do you do? What happens? eller You have a test tomorrow and you have not prepared yourself at all. A guy/ girl that you like calls you up and invites you to a party. What do you do? What happens?

Jag är inte emot läromedel, tvärtom, det finns flera fantastiskt bra läroböcker med en väl genomtänkt progression, medryckande texter och övningar som tränar alla förmågor men det är alltid givande för eleverna att jobba med olika saker. Ombyte förnöjer som alla vet och att slänga in ett teaterprojekt är inte bara väldigt roligt, det är också ett nytt sätt för eleverna att lära sig nya fraser och ord. Ingen elev vill glömma sina repliker under föreställningen (samtidigt som det måste var ok att glömma några ord någon gång och lita till sufflören) och de lägger ner mycket tid på att läsa och träna. Och det är väl det vi vill att våra elever ska göra: att prata mycket engelska, att använda språket vid olika tillfällen och att bli säker på sig själv i sin kommunikation?

/Cissi Söderlund, teaterälskande kommunövergripande förstelärare i engelska


Vi behöver mer idrott och hälsa varje dag!

Efter att Sverige fått med sig skrala resultat från ett stort mästerskap händer det att sportjournalister drar paralleller mellan Sveriges mästerskapsmisslyckande med att Sverige nästan har minst antal idrottstimmar i Europa. Det vore intressant om regeringen kunde dra samma paralleller kopplat till skolresultat eftersom tung forskning backar upp påståendet om att mer idrott i skolan ger bättre skolresultat.

Jag håller med dig helt i ditt blogginlägg, Marcella. Även om jag här tar parti för mitt ämne och (förlåt) kidnappar ditt slagord gentemot våra politiker.

– Tänk om!

Regeringen går emot Skolverkets förslag om mer Idrott och hälsa i den nya timplanen och föreslår istället mer matematik och teknik. Skolverkets ursprungliga förslag hämtar sin tyngd i forskningen som påvisar att daglig fysisk aktivitet och motorisk träning ökar andelen behöriga till gymnasiet. Regeringens ändrade förslag kommer väldigt lägligt nära nästa PISA-mätning som kommer i december där man försöker man mäta specifika förmågor inom främst naturvetenskap och matematik.

Av den anledningen är det inte svårt att förstå den makt som OECD:s PISA-mätningar har över den svenska skolan och de politiska beslut som styr densamma. Det är när PISA-resultaten presenteras som de stora politiska utspelen för den svenska skolan tar fart. ”Mindre klasser i lägre åldrar”, ”betyg i lägre åldrar”, ”högre lärarlöner” och ”mer matematik i skolan”.

Det sistnämnda är intressant. Regeringen har föreslagit att utöka timplanen för teknik och matematik. En konsekvens av PISA-undersökningarnas makt över det svenska utbildningssystemet? Det är hur som helst ett politiskt beslut som går emot Skolverket och den forskning Skolverket använder för att styrka sitt förslag.
När regeringen presenterar sitt förslag på den nya timplanen får Gustav Fridolin frågan om varför regeringen gick emot Skolverkets förslag om mer idrott och hälsa. Svaret Gustav Fridolin gav var att barn behöver mer fysisk aktivitet men att de kan göra det på rasterna istället för lärarledd fysisk aktivitet med utbildade idrottslärare.

”Mer fysisk aktivitet kan eleverna ägna sig åt på rasterna” och ”mer betygsatt Idrott och hälsa ökar inte elevernas fysiska aktivitet”

Ett uttalande som visar att man lägger över hela ansvaret för fysisk aktivitet helt på den enskilda eleven. Rör dig på rasten så mår du bättre! Sverige ligger dessutom i dagsläget lägst av alla de nordiska länderna i antalet idrottstimmar och i bottenträsket av de europeiska länderna. Skolverket föreslog fler timmar med idrott och hälsa och det finns tung forskning som stödjer förslaget.

Ur svensk forskning är Bunkeflostudien av Ingegerd Ericsson den tyngsta som visar att regelbunden fysisk aktivitet leder till ökade prestationer även i de teoretiska ämnena samt att andelen behöriga till gymnasiet ökade med 8 procent. Eleverna blev även bättre när det gällde läs- och skrivförmåga, taluppfattning, tankefärdigheter, koncentrationsförmåga och rumsuppfattning. De fick även bättre resultat på de nationella proven i svenska och matematik.

I Naperville Central Highschool i Chicago, fick man häpnadsväckande resultat av att eleverna under sju år fått elever att träna fysisk aktivitet i anslutning till engelska- eller matematiklektioner. Detta förbättrade elevernas resultat i dessa ämnen med upp till 40 procent. Detta endast med två extra lektioner med pulshöjande fysisk aktivitet per vecka.

Varför då rikta in sig mot ett ämne när du kan förbättra dig i alla ämnen samtidigt? Som elev får du dessutom andra bieffekter såsom bättre koncentrationsförmåga, bättre minne och du blir mer stresstålig om du får mer fysisk aktivitet i skolan. Behöver jag fortsätta med minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, gladare och piggare elever, mindre sömnsvårigheter och ökad inlärningsförmåga?

Skulle någon koka ihop dessa positiva hälsoeffekter i ett piller så skulle man få Nobelpriset.

Frågan är dock vad som gör att dessa påvisade effekter för såväl skolresultat som inlärning inte får ett större politiskt gehör? En iver om att motbevisa oppositionspolitikerna om att man gör allt som står i sin makt för att vända på PISA-resultatet?

Vi behöver utöka timplanen för idrott och hälsa. Inte för att de nya timmarna nödvändigtvis behövs för att vi ska klara vårt uppdrag som idrottslärare utan för att eleverna ska få mer fysisk aktivitet i deras liv. De nya timmarna behöver inte ligga inom ramen för betygssättning och bedömning utan kan vara till för att eleverna varje dag ska få positiva upplevelser av fysisk aktivitet. Självklart organiserat av en utbildad idrottslärare som får tid och resurser att genomföra detta.

På så sätt förbättrar vi både resultatet i den svenska skolan och vi får gladare, friskare och smartare elever!

//Robert Linder


Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet

I skollagen läser vi att skolans utbildning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Vad innebär då undervisning som bygger på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet? Undervisningen ska intressera och inspirera eleverna, paketeras på ett sätt som lockar elever till att vilja veta mer, och samtidigt vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Det här betyder ju bl a att jag som lärare måste hålla mig ajour med forskning kopplad till undervisning. För att göra vägen till forskningsresultat kortare för oss lärare finns mycket att ta del av via skolverkets hemsida. Under rubriken ”skolutveckling” kan vi knappa oss fram till undermenyn ”Forskning”.
När jag gjorde detta för någon vecka sedan fastnade jag för artiklar som handlade om effekten av att använda sig av jämförelser, analogier som ett redskap i undervisningen. Då begrepp och modeller är väldigt centrala inom naturvetenskapen och språkutvecklande arbetssätt är på tapeten känns detta särskilt intressant.

För att lära sig innebörden av ett begrepp eller öka förståelsen för ett begrepp, så kan man jämföra detta begrepp med ett annat begrepp. På så sätt kan elevernas förståelse och kunskap för något de känner till hjälpa dem att förstå och bygga upp förståelsen för något som de inte känner till. En jämförelse kan ju innebära att man ser likheter men även att man ser skillnader och på så sätt kan kunskapen om begreppet både breddas och fördjupas. Jämförelser kan göras mellan begrepp men även mellan modeller.

I artiklar på skolverkets hemsida hänvisas till forskning gjord av en David Treagust, professor vid Curtin University i Australien. Treagust har studerat huruvida användning av analogier påverkar elevers inlärning. Den ena elevgruppen lärde sig med hjälp av en analogi. Den andra elevgruppen hade samma undervisning fast utan analogin. Det visade sig att det inte var någon skillnad på resultaten mellan grupperna. Men i intervjuer kom det fram en annan bild med större skillnader av vad eleverna visste. Förståelsen genom analogier var mycket djupare än den som normalt mäts med tester i klassrummet, berättar Treagust.

Att använda sig av jämförelser kan användas som arbetsmetod för att stärka elevers begreppsförståelse. Som lärare kan man antingen be eleverna att jämföra det aktuella begreppet med valfritt annat begrepp eller ge dem ge dem två begrepp som de ska jämföra. Vilka samband finns mellan begreppen? Vilka likheter/ skillnader ser du mellan begreppen? Båda övningarna är väldigt givande. Ännu mer givande är det för eleven om eleven själv lär sig att använda jämförelser som ett verktyg för att utveckla ny kunskap.
När jag har använt mig av detta i undervisningen har jag som lärare i början bestämt vilka begrepp/ modeller eleverna ska jämföra för att sedan mer och mer utmana dem i att själva välja vilket begrepp de vill jämföra med. Som exempel har jag gett mina elever i uppgift att jämföra fotosyntesen med en cykel och jag har gett dem i uppgift att själva jämföra fotosyntesen med något annat. Båda övningarna har gett väldigt intressanta och givande diskussioner kring begreppet fotosyntes, diskussioner elever emellan där eleverna vrider och vänder på begreppet och utmanar varandra med sina tankar. I den första uppgiften hade jag en elev i våras som lyfte den energiomvandling som sker i fotosyntesen och jämförde den med den energiomvandling som sker i en cykelgenerator.

Att använda jämförelse, analogier, som en undervisningsmetod för att stärka elevers begreppsförståelse visar sig vara framgångsrikt och dessutom bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Man måste som lärare dock alltid vara på tårna. Om elever bygger upp en modell kring ett begrepp så är ju oftast en modell en förenkling av något. En modell används för att förklara något och gör det på ett förenklat sätt. Vi får se till att hantera dessa modeller precis som naturvetenskapen i alla tider har hanterat modeller, och som vi i klassrummet hanterar modeller, med inställningen att det är ett sätt att förenkla verkligheten så att den blir mer begriplig men med vetskap om modellers fördelar och begränsningar.

När eleverna kommer upp i åldrarna så möts de i kunskapskraven för NO av förmågan att generalisera, kunna se generella drag. Eftersom det är en förmåga som eleverna ska ges förutsättningar att utveckla så behöver ju vi lärare ha redskap som hjälper eleverna att utveckla den förmågan. Att generalisera skulle kunna beskrivas som att kunna överföra något till andra sammanhang. Här tänker jag också att analogier, jämförelser kan användas som en ingång mot just generaliseringar. När eleverna hittat likheter mellan begrepp så kan man som lärare ställa frågor som t ex “gäller det alltid?”, “gäller det överallt?”

Jag letar mig vidare på skolverkets skolutvecklingsportal och får syn på rubriken “Urval av vetenskapliga publikationer” och känner att det blir morgondagens läsning. Då kommer jag också titta närmare på Concept Cartoons, detta otroligt häftiga verktyg att använda sig av i NO-undervisningen för att få eleverna att sätta ord på tankar och funderingar och därigenom utmana sig själva och varandra. Undrar om man skulle kunna utgå ifrån jämförelser när man använder dessa i undervisningen, hur skulle det kunna se ut?

/KÖF:arna i NO


Tänk om…

…de praktiskt estetiska ämnen var de ledande ämnen i skolan. Att praktisk estetiska lärarna var de ansvariga för att handleda andra lärare och gav dem verktyg så att de kunde utveckla sina ämnen med hjälp av praktisk estetiska lärprocesser. Och att allt detta var en del av ett tänk som genomsyrade allt från skolledning till pedagoger och övrig personal.

Skulle det ge bättre skolresultat? Skulle antal elever med gymnasiebehörighet öka i de mest utsatta områden? Det tror i alla fall Obama-organisationen, som har startat ett projekt kallad Turnaround Arts där de gör just det, vänder på rådande konsensus kring vad som är viktig i skolan. För att kunna förbättra resultaten i skolor med dåliga resultat. De har satsat på praktiska estetiska ämnen och jobbat i projektform kring en konstart. Efter en treårsperiod har de ökat elevernas engagemang i skolan och förbättrat resultaten i både matematik (med 22%) och läskunnighet ( med 12%). Det är fantastiska resultat för en så kort tidsperiod.

Trenden här i Sverige är precis det motsatta, fler prov, betyg och mer matte. Varför inte lära av de som redan vandrat den vägen?

Tänk om vi kunde påbörja ett projekt i slöjden, säg något så enkelt som lappteknik, och matteläraren tänkte ”där behöver elever geometri då satsar vi på det”. Svenskalärare såg att man behöver läsa fakta texter och fick in det i undervisningen.

Det här är bara ett exempel och jag säger inte att det är enkelt och självklart kräver det planering men jag tror att elevernas engagemang och förståelse skulle öka.

Tänk om… skolledare och politiker vågade tänka om.

/Marcela Astudillo


Vill du läsa mer om Turnaround Arts kan du gå in på http://turnaroundarts.pcah.gov/


Betydelsen av att integrera nyheter och källkritik i SO-undervisningen

Häromdagen såg jag och mina klasser på nyheterna och då togs det bland annat upp att det är brist på studentbostäder i storstäderna vilket leder till att fler studenter köper bostäder. Detta kan i framtiden leda till att det är klasstillhörighet som avgör om du kan studera eftersom att många behöver hjälp med att finansiera sitt boende.
Just nu läser vi samhällskunskap med fokus på det svenska välfärdssystemet, integration och segregation och jag kunde på ett snyggt sätt koppla ämnet till denna nyhet.
Detta nyhetsinslag engagerade mina elever och vi fick igång bra diskussioner i klassrummet som var direkt kopplade till verkligheten och i det här fallet till deras verklighet.

Så här blir det nästan varje gång vi tar upp aktuella nyheter det vill säga att jag nästan alltid direkt kan koppla det centrala innehållet till det som händer i vår värld. Det i sin tur bidrar till att öka förståelsen hos eleverna då det kopplat till något som är på riktigt just nu. Jag måste erkänna att det förut kunde hända att jagibland hoppade över att ta upp aktuella nyheter på grund av stressen att hinna med centrala innehållet. Idag avsätter jag ordentligt med tid till att bevaka och diskutera aktuella nyheter.

Min uppfattning är att de elever jag träffar är samhällsintresserade och vassa på att argumentera men de tar inte del av traditionell media. Enligt dem själva följer de nyheter som dyker upp i deras flöden på Facebook, Instagram eller Snapchat. Nyheter i sociala mediers flöde är ofta nischade och styrs utifrån deras egna intressen. Vilket gör att de endast tar del av vissa nyheter.

Genom att arbeta mer med nyheter kan vi hjälpa eleverna att bena ut vad som är sanning eller osanning genom att ställa de källkritiska frågorna.
Ungdomar från alla samhällsklasser besitter olika fördomar som de plockat upp från till exempel sociala medier eller hemma vid köksbordet. Att kontinuerligt integrera arbetet med aktuella nyheter i undervisningen gör att vi i det gemensamma samtalet bemöter fördomar och konspirationsteorier.

Idag inleder jag varje lektion med att till exempel se på SVT:s nyhetssammanfattning. Anledningen till att jag gör detta är att jag för några år sedan märkte att eleverna kom till skolan och hade ingen som helst aning om vad som hänt i världen. Förutom att jag på ett bra sätt kan koppla nyheterna till undervisningen så vill jag få eleverna att bli beroende av att ta del av nyheter och därmed få dem att bli ännu mer
samhällsengagerade. Om eleverna inte känner till vad som händer i världen,i Sverige eller i Huddinge blir det svårt att ta ställning i olika samhällsfrågor och demokratin kan därför komma att bli hotad.

Tack vare digitaliseringen kan vi idag välja vad vi vill titta på och läsa då utbudet av medier är oändligt. Det var ju inte speciellt länge sedan vi tittade på tv utan att ett nyhetsprogram kom in i flödet. Kan det vara så att detta bidrar till att nästa generation kommer att ta mindre del av nyheter? Med tanke på det jag upplever samt det som den senaste demokratiutredningens betänkande tar upp så är det viktigare än någonsin att vi i skolan integrerar aktuella händelser i vår undervisning.

I den senaste demokratiutredningens betänkande konstaterar man att digitaliseringen lett till att antalet informationskällor ökat och därmed behovet av att snabbt utläsa vad som är trovärdig respektive mindre trovärdig information. Det konstateras att skolan ligger efter i att undervisa om källkritik. Det tas även upp att det utökade utbudet av medier innebär att nya generationer inte kommer att konsumera samma nyhetskällor som vi idag gör. De kommer heller inte att följa nyheter på samma sätt som vi gör idag. Vad kan detta ge för konsekvenser?

Antalet så kallade “nyhetsundvikare” har ökat i Sverige och de som väljer bort traditionella nyhetsmedier har ökat från 8 till 17 procent mellan 1986 och 2013, visar en undersökning gjord av Jesper Strömbäck, professor i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet. Fler väljer också att läsa sådant som bekräftar deras egna åsikter vilket leder till politiska motsatsförhållanden.
Kan den utvecklingen leda till att färre i framtiden kommer att intressera sig för politik eller att färre kommer att engagera sig i politik samt att fördomarna och konspirationsteorierna förstärks?

Vi lärare gör skillnad och vi har verkligen möjligheten att motverka detta genom att överskölja våra elever med nyheter och träning i att bli källkritiska medborgare. Vi får inte välja bort nyheter för att vi blir för stressade att inte hinna med allt centralt innehåll. Det är viktigt att få eleverna att verkligen koppla det som händer i samhället till det vi arbetar med för det är då riktig och viktig kunskap uppstår och består.

Kommentera gärna hur ni arbetar med nyheter och källkritik.

Ha en fortsatt härlig termin!

/ Emma Åhnberg