”Hur sjutton kan det där vara ett E!?”

Puh!

Axlarna ned.

Samla tankarna.

Sitter på tåget på väg hem efter den centrala konferensen. Försöker att för mig själv utvärdera eftermiddagens innehåll och utfall.

Hur gick det där egentligen? Blev det för stressigt? Hann vi diskutera igenom progression och bedömning ordentligt? Räckte fikabrödet? Vad tyckte de om de språkutvecklande övningarna?

Äh, jag tjuvkikar lite. Bläddrar snabbt igenom utvärderingarna på telefonen. Jag hade en fin känsla i kroppen efter konferensen och den verkar ha bekräftats av utvärderingarna. Både jag och Elisabeth Lindberg (tidigare kollega) har ju upprepat det här mantrat sedan vi startade implementeringsarbetet:

Vilket j*vla go och kompetens det finns i idrottslärargruppen!

Vi lyssnar, diskuterar, producerar och ifrågasätter. Vi bedömer, betygsätter och värderar. Allt detta leder till en ökad likvärdighet, förståelse, samsyn och samhörighet bland oss idrottslärare i Huddinge kommun.

Vi har sedan 2011 haft fokus på områdena: bedömning, undervisning och progression. Utifrån det arbete vi har gjort med dessa områden så är det alltid intressant att läsa den senaste forskningen som behandlar just dessa tre områden. De senaste åren har det forskats flitigt inom idrott och hälsa och framförallt om undervisning, likvärdighet samt betyg och bedömning (Se fyra rapporter/avhandlingar längst ned på sidan).

I början av året släpptes Lena Svennbergs avhandling som behandlar vad lärare värderar när de sätter betyg och hur deras bedömningar förändrats efter det att Lgr11 kom. Avhandlingen visar bland annat att på svårigheter som lärare ställs inför i termer av att bedöma rörelsekvaliteter i ämnet samt hur dessa kvaliteter ska formuleras och kommuniceras till eleverna.

I rapporten Lärares förtrogenhet med betygssättning från 2016 framhåller forskarna att lärarnas förtrogenhet med vad som utgör en grund för betygen varierar. Denna variation utgör också en utmaning vad gäller likvärdig betygssättning. Författarna betonar vikten av att stärka ett professionellt språk om bedömning. Diskussioner om bedömning bör dessutom vara kopplade till styrdokument, vila på vetenskaplig grund samt beprövade erfarenheter.

Jag gör direkta kopplingar till vår centrala konferens som delvis berörde elevernas rörelsekvaliteter. Det är så otroligt viktigt att vi faktiskt sätter ord på vad vi bedömer, hur vi bedömer det och vilka kvalitetsskillnader en kan se i bedömningen. Det kollegiala, professionella språket är ett väldigt viktigt verktyg för att kontinuerligt arbeta med likvärdighet!

Under den centrala konferensen tittade vi på elevexempel från när elever utför motorikstationer. Uppgiften för grupperna var sedan att diskutera elevexemplet och sedan betygsätta det.

Efter gruppdiskussionen utbrister en lärare något i stil med (ej citat):

Hur sjutton kan det där vara ett E!? Det där är för mig ett A alla dagar i veckan!

En annan skulle kanske se detta som ett exempel på att vi ligger väldigt långt ifrån varandra när en lärare bedömer ett elevexempel som ett E medan en annan bedömer det som ett A. Själv står jag längst fram och känner att det inte blir bättre än så här! Vi sätter ord på vad, hur och varför vi bedömer olika och vi både vågar och vill dela våra tankar med varandra.

Det är så vi närmar oss varandra och det är så vi arbetar för en likvärdig undervisning!

______________________________________________________________________________

Forskning inom idrott och hälsa med fokus på bedömning, likvärdighet och undervisning


Sakernas tillstånd och brist på vakuum

Sedan Lgr 11 infördes har estetiska ämnen i gymnasiet gått från att ha varit ett obligatoriskt kärnämne, estetisk verksamhet, till att ha blivit något som kan väljas inom elevens individuella val. Samtidigt har meritpoäng införts vilket har medfört att elever har valt strategiskt, de har valt bort estetiska ämnen till förmån för meriterande ämnen. Sammantaget har det här bidragit till att färre elever har haft estetiska ämnen på gymnasiet. Det har i sin tur lett till att vissa skolor lagt ned de estetiska kurserna. Parallellt har estetiska programmets elevunderlag minskat.

Skolorna tystnar. Utställningar, dans-, teater- och musikframträdanden minskar vilket gör att eleverna i allt mindre utsträckning kommer i kontakt med dessa uttryck. De estetiska ämnena har blivit alltmer marginaliserade!

Budskapet har varit tydligt, estetiska ämnen är mindre viktiga och kanske har konsekvenserna sipprat ner till grundskolan och även påverkat samhället i övrigt. Är det något vi har märkt när det gäller tilldelning av resurser i skolan, elevernas inställning i klassrummet, föräldrarnas bristande fokus på estetiska ämnen under utvecklingssamtalet?

Nu tycks dock en vändning vara på väg för samtidigt har andra signaler kommit från regeringens sida som handlar om en stolthet över det svenska design- och musikundret. En vilja till att stötta och uppmuntra den oväntade tillväxtsektorn, design- och musikindustrin, har uttryckts. På senare tid talas det också om det svenska spel-undret. Är det verkligen fråga om under? Kommer framgångarna ur ett vakuum? Kan det vara så att Kulturskolan, Estetiska programmet och Elevens val med estetiska profiler i grundskolan, tillsammans har utgjort plantskola? Är det inte sant att framtiden börjar i skolan?

I och med Miljöpartiets förslag till att återinföra estetiska ämnen som obligatoriska på samtliga program har Gymnasieutredningen ”En skola för alla” utrett frågan och kommit fram till att mycket talar för förslaget. Man hänvisar bl.a till forskaren Professor Anne Bamford som visar på att estetiska ämnen har en stark ställning bland de länder som toppar utbildningsrankningen. Hennes sammanställning av relevant forskning visar bl.a. att estetiska och konstnärliga uttryck påverkar elevers lärande.

Ett problem som Gymnasieutredningen pekar på är konkurrensen om ämnestid på gymnasiet och svårigheten att minska ett obligatoriskt ämnes tid. Använd den fantastiska norska uppfinningen osthyveln till det!

Under tiden sedan Lgr 11 infördes har Centerpartiet och Liberalerna tänkt om, även de är nu för Miljöpartiets förslag och därmed finns en chans till majoritet i Riksdagen. Om förslaget blir verklighet kan reformen genomföras tidigast 2018.

Forskaren Dylan Wiliam inledde sin föreläsning i Norrtälje september 2015 med att med eftertryck tala om att de estetiska ämnena är viktigare än någonsin. Han kopplade dem till den nya typen av företag som kommer, med exempel som Google, Spotify och Facebook. Innovationsförmåga, entreprenörskap och kreativitet är något som eleverna har möjlighet att utveckla inom bild, musik, dans och teater. I Sverige har vi även ämnet slöjd som kan räknas hit.

Inom näringslivet är kreativitet och problemlösningsförmåga efterfrågat och stat och kommun hoppas på nästa stora uppfinning och nästa stora entreprenör som ska trygga landets framtid. Ja, ge oss tid!

Varje lärare som undervisar i Bild på grundskolan når ut till mellan låt säga 20-400 elever! Vi är viktiga, vi måste stärka bildämnet!

Ett litet steg på vägen är våra centrala konferenser och workshops i Bild! Nu har vi tagit ytterligare ett litet steg. Vi har börjat med workshops i Bild för åk 1-3 inklusive fritids. Premiären gick av stapeln den 21 februari med en inspirerande träff där deltagarna generöst delade med sig av lektionstips och annat utifrån det centrala innehållet i kursplanen och bildämnets syfte.
Vår nästa träff planeras till ht-17 med en workshop vars syfte är att prova på, diskutera och planera ett lektionsupplägg. Håll utkik efter inbjudan här på pedagoghuddinge.se!

Låt undrens tid vara förbi! Vi behöver reell tid! Och en osthyvel till gymnasiet!

Varma hälsningar

Yvonne Sonstrand
Kommunövergripande förstelärare i Bild


Reflektioner från central ämneskonferens i NO/TK

Huddinges centrala ämneskonferenser, som genomförs en gång per termin, ger oss ett unikt tillfälle att tillsammans med ämneskollegor diskutera vårt gemensamma läraruppdrag.

Denna gång byggde vi vidare på det språkutvecklande arbetssätt som påbörjats under tidigare centrala konferenser. Deltagarna hade i uppgift från den förra konferensen att välja och genomföra en av de modeller eller arbetssätt som vi pratade om då.

Många bra exempel lyftes i samtalsgrupperna och det var roligt att ta del av den breda kompetens som finns i kollegiet. Många hade behandlat begrepp på olika sätt och vi konstaterar åter att detta är en central del av det naturvetenskapliga kunskapsområdet.

Deltagarna fick även ytterligare ett exempel på hur vi kan jobba med de naturvetenskapliga begreppen, nämligen genom att parvis lösa korsord där den ena har de lodräta svaren och den andre de vågräta. Sedan gällde det att ge varandra ledtrådar om sina begrepp så att parkamraten kunde lösa det som fattas på sitt korsord. Många bra definitioner och förklaringar av naturvetenskapliga fenomen och begrepp hördes. Och vissa visade sig vara lite knepigare att förmedla än man kanske trott, varpå flera kreativa lösningar uppstod.

Vidare under konferensen behandlades den centrala förmågan att resonera. Vad innebär det i NO och teknik, vad ska man kunna resonera om och hur ska man kunna se olika kvaliteter i eller mellan resonemang?

I kunskapskraven för ämnena biologi, kemi, fysik och teknik står det att eleverna ska kunna utveckla och underbygga resonemang. Resonemangen ska med andra ord både utvecklas och underbyggas. Vad innebär det?
Om målet är att våra elever ska lära sig det så måste de ju under lektioner få träna på det. Som lärare ligger utmaningen i att planera lektioner med detta som mål. Vad kan vi ge våra elever för stöd, för verktyg i träningsfasen så att de tränas i och lär sig att resonera? Hur kan vi lärare träna oss i att planera för och bedöma elevernas resonemang? På centralkonferensen i NO- och teknik valde vi bl a att fokusera på just detta.

I grupper fick deltagarna i uppgift att arbeta med elevtexter i syfte att tillsammans med ämneskollegor vrida och vända på innebörden i “välutvecklade resonemang och väl underbyggda resonemang”. I kunskapskraven som vi utgick ifrån står det att resonemangen ska vara både utvecklade och underbyggda. Uppgiften bestod i att bedöma elevtexterna utifrån kunskapskravens E, C och A och därefter diskutera hur vi tränar eleverna i att utveckla och underbygga resonemangen, att utbyta ideér och erfarenheter.

Vi utgick från hur Skolverket presenterat innebörden i att utveckla ett resonemang i bedömningsanvisningarna till 2016 års nationella prov i NO. Där beskrivs utifrån vilka principer ett resonemang utvecklas. Man talar om att ett resonemang kan fördjupas och breddas.

Ett resonemang kan exempelvis fördjupas med hjälp av orden “det leder till”, det kan leda till” och “det kan i sin tur leda till”. Dessa sambandsord kan användas som ett skelett i uppbyggnaden av ett resonemang. Skolverket betonar vikten av att resonemangen ska hålla sig till naturvetenskapen, de ska vara korrekta och inte för allmänt hållna, se bild.

Att bredda ett resonemang är att resonera utifrån flera aspekter eller perspektiv. På samma sätt som orden “det leder till”, det kan leda till” och “det kan i sin tur leda till” kan användas för att fördjupa ett resonemang kan orden “å ena sidan” och “å andra sidan” användas för att bredda ett resonemang.

Grunden för att vi lärare ska kunna ge eleverna förutsättningar att att träna på att utveckla resonemang är ju att vi själva har definitionen klar för oss vad det innebär att utveckla ett resonemang och utifrån det planerar lektioner där eleverna får träna på att resonera och det var just detta som vi under konferensen tillsammans tränade på.

I kunskapskraven står ju även att resonemangen ska underbyggas. Vad innebär det då att underbygga ett resonemang och vilka verktyg kan vi ge till våra elever? Om vi använder samma strategi som ovan, att ge eleverna sambandsord som stöd för att bygga upp ett resonemang så är ord som “eftersom”, “för att” och “då” användbara för att underbygga ett resonemang. Ett exempel på hur ett resonemang skulle kunna börja är: “Fler och fler människor reser med flygplan “vilket leder till” större koldioxidutsläpp “eftersom…” som “i sin tur kan leda till” ökad växthuseffekt.

Dessa sambandsord är ju verkligen verktyg som vi lärare kan använda oss av då vi planerar undervisning med mål att eleverna ska utveckla förmågan att resonera utvecklat och underbyggt. Hur vi sedan skiljer på resonemang som är
– enkla och till viss del underbyggda
– utvecklade och relativt väl underbyggda
– välutvecklade och väl underbyggda
är något som vi måste fortsätta att träna på tillsammans med ämneskollegor.

Ett resultat av denna konferens är även att vi kikat på och kommit fram till ett förtydligande av den läsordningen i NO för åk 1-3. Där har vi försökt dela upp och förtydliga vissa områden närmare. Till exempel vad kring djurs och växters anpassningar till årstider samt livscykler vi gör i de olika årskurserna så att de tillsammans bildar en helhet av det centrala innehåll som ska behandlas i åk 1-3. Även andra punkter har förtydligats genom att tex ge förslag på vad man kan göra kring dem. Denna läsordning är har främst två syften, att främja likvärdighet inom kommunen samt att underlätta planeringsarbetet för undervisande lärare. Tanken är att vi gemensamt kan fylla på med mer förslag om bra undervisningstips inom respektive område. Det är dock viktigt i sammanhanget att påpeka att läsordningen som framtagits är ett förslag, och det är såklart ej tvingande på något vis att följa denna läsordning. Men många på konferensen tycktes dela uppfattningen att det är ett sätt för oss att utveckla undervisningen tillsammans. Den som är nyfiken på hur den mer detaljerade läsordningen ser ut hittar den i NO/teknik-mappen i GAFE där vi även successivt fyller på med annat gemensamt material. Har du tankar och önskemål om innehållet i mappen så hör av dig till oss.

Henrik Ek och Mariann Kuusivuori
KÖF NO/teknik

 

 


Tankar om kollegialt lärande inför centrala konferensen 15/3-17

Att vara professionell i läraryrket, innebär att medvetet reflektera över sin praktik och utvärdera den för att ständigt förbättra och utveckla den. Den professionella läraren kan tänka och tala om andras lärande, men också om sitt eget, hen har utvecklat en metakognition i sitt yrkesutövande. För att utveckla sitt egna kognitiva tänkande är det kollegiala lärandet ett effektivt hjälpmedel.

Detta är vad Helen Timperley skriver i sin bok om ”Det professionella lärandets inneboende kraft”.

Jag tänker att den centrala konferensen som har ett fokus på Huddinge kommuns prioriterade område, Språkutvecklande arbetssätt, är ett fantastiskt tillfälle till kollegialt lärande. Konferensen ger oss ett tillfälle att utmana våra föreställningar om vår undervisning och spegla den gentemot andra kollegors uppfattning om hur en god undervisning bör bedrivas.
Konferensen ger oss ett ypperligt tillfälle till en samsyn kring vårt arbete med eleverna men också en möjlighet till att effekterna av detta möte ska ge en större öppenhet i kollegiet där vi kan dra lärdom av varandras erfarenheter och tankar.

När vi ges tid och möjlighet att diskutera de lärprocesser vi sätter igång i vår undervisning fördjupar vi samtidigt vårt eget lärande och utmanar oss själv i föreställningen om vårt sätt att undervisa.

Ta nu tillfället i akt, var med och ta del och dela med dig av en ”dela kultur”, lämna ditt eventuella motstånd för förändring hemma och ta med dig din klokhet, ett öppet sinne och bär med dig Dylan Wiliams resonemang om lärande; ”För att bli bättre, måste du ta bort något du redan gör och som är bra. Lärare gör ju inte medvetet saker som är dåliga. Att förändra vanor man haft i många år är väldigt svårt, och kräver hårt arbete”.

/Sari Söderin
SO/SV-lärare åk 1-7 på Utsäljeskolan
och kommunal övergripande förstelärare KÖF