Tankar om kollegialt lärande inför centrala konferensen 15/3-17

Att vara professionell i läraryrket, innebär att medvetet reflektera över sin praktik och utvärdera den för att ständigt förbättra och utveckla den. Den professionella läraren kan tänka och tala om andras lärande, men också om sitt eget, hen har utvecklat en metakognition i sitt yrkesutövande. För att utveckla sitt egna kognitiva tänkande är det kollegiala lärandet ett effektivt hjälpmedel.

Detta är vad Helen Timperley skriver i sin bok om ”Det professionella lärandets inneboende kraft”.

Jag tänker att den centrala konferensen som har ett fokus på Huddinge kommuns prioriterade område, Språkutvecklande arbetssätt, är ett fantastiskt tillfälle till kollegialt lärande. Konferensen ger oss ett tillfälle att utmana våra föreställningar om vår undervisning och spegla den gentemot andra kollegors uppfattning om hur en god undervisning bör bedrivas.
Konferensen ger oss ett ypperligt tillfälle till en samsyn kring vårt arbete med eleverna men också en möjlighet till att effekterna av detta möte ska ge en större öppenhet i kollegiet där vi kan dra lärdom av varandras erfarenheter och tankar.

När vi ges tid och möjlighet att diskutera de lärprocesser vi sätter igång i vår undervisning fördjupar vi samtidigt vårt eget lärande och utmanar oss själv i föreställningen om vårt sätt att undervisa.

Ta nu tillfället i akt, var med och ta del och dela med dig av en ”dela kultur”, lämna ditt eventuella motstånd för förändring hemma och ta med dig din klokhet, ett öppet sinne och bär med dig Dylan Wiliams resonemang om lärande; ”För att bli bättre, måste du ta bort något du redan gör och som är bra. Lärare gör ju inte medvetet saker som är dåliga. Att förändra vanor man haft i många år är väldigt svårt, och kräver hårt arbete”.

/Sari Söderin
SO/SV-lärare åk 1-7 på Utsäljeskolan
och kommunal övergripande förstelärare KÖF

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*