Ansvar, engagemang och kämparglöd

Utan att veta vem du är som läser det här, vill jag säga dig:
– Du gör ett fantastiskt jobb och var stolt över din insats som lärare! Du är modig och stark som varje dag tar ditt ansvar, ditt engagemang och din kämparglöd med dig in i klassrummet och ger av dig själv till dina elever! Tack för att du valde att bli lärare!

Jag vill dela med mig av allt, till alla! Jag vill att alla ska få möjlighet att uppleva det jag får uppleva. Åter igen har jag haft ynnesten att få delta i djupgående pedagogiska diskussioner med kompetenta kollegor. Om och om igen väcks tanken på hur mycket samtalet utvecklar mina tankar. Vygotskys idé om att vi lär tillsammans känns mer och mer närvarande i mitt eget kunskapsinhämtande.

Visst är det så att mina egna reflektioner är viktiga, men i det är i samspråk med andra som tanken utvecklas ytterligare ett (eller många) steg. Vilka möjligheter till kollegialt lärande har du?

Jag har fått förmånen att läsa ”De fem stora inom skolforskning: Fullan – Hattie – Timperley- Wiliam – Dweck, av Jesper Ersgård. Själva läsningen är otroligt inspirerande, men det är samtalen efteråt som fyller det jag läst med djupare tankar och leder till utveckling att ta med in i klassrummet.

Idag har diskussionen i gruppen med kommunövergripande förstelärare rört sig bland stora frågor, som emellanåt känns övermäktiga, men som efter en del stötande och blötande, ändå går att ta sig an och se hur vi och lilla jag kan börja nysta för att göra skolvärlden lite bättre, ett steg i taget.

Michael Fullan ställer sig frågan; Vad behöver förändras i vårt skolsystem? Jahaja… nämen det känns ju som om det bör hamna på mitt bord, eller? Men, varför inte? Tänk om jag och mina fantastiska kollegor kan stötta pedagoger och övrig skolpersonal att ta ett enda steg för att förändra vårt system lite, lite i taget. Allt vi säger och allt vi gör påverkar någon någonstans.
I Hatties kapitel står det på sida 67 ”När lärare lägger handen på dörrhandtaget in till klassrummet och ska gå in till en lektion med sina elever, måste läraren tänka: Nu ska jag gå in och förändra dessa människors liv.” och ”….. så elever , föräldrar , politiker , rektorer alla ett gemensamt ansvar och måste hjälpa till – men allt står och faller med oss lärare.”
Båda dessa citat ter sig något skrämmande, eller något befriande, beroende på vilken synvinkel vi väljer. Antingen; – Tjihoooo! Vilket fantastiskt jobb jag har som får den här möjligheten att ge så mycket till så många och påverka så mångas framtid! Eller; – Å nej! Hur ska jag klara av att leverera något som är tillräckligt bra för att med säkerhet föra dessa individer framåt? Vilken infallsvinkel väljer du?

Erfarenheten har lärt mig att det finns massor av tvivel lite var till mans inom lärarkåren. Ofta kretsar det kring tillit till eget kunnande, kompetens och varför låter det som om alla andra lyckas men inte jag… Hur kan vi förändra det och ge varandra stödet vi såväl behöver? Hur får vi till det där öppna klimatet det pratas så mycket om, men som tyvärr emellanåt lyser med sin frånvaro?

Många av mina tankar efter dagens diskussion har kretsat kring hur jag kan stötta mina kollegor att känna lite större säkerhet. Många gör ett fantastiskt jobb men har ändå en låg professionell självkänsla.

Så åter igen, utan att veta vem du är som läser det här, vill jag säga dig:
– Du gör ett fantastiskt jobb och var stolt över din insats som lärare! Du är modig och stark som varje dag tar ditt ansvar, ditt engagemang och din kämparglöd med dig in i klassrummet och ger av dig själv till dina elever! Tack för att du valde att bli lärare!

Med varmaste hälsningar

Ulrika Wijkmark
Speciallärare, Ängsnässkolan
Kommunövergripande förstelärare i sv/sva.


”Allt du gör kan användas till din fördel.”

För några år sedan var jag på en föreläsning – jag kommer tyvärr inte ihåg vad föreläsaren heter – som handlade om konsten att bedöma formativt, hela tiden. Han pratade om att han alltid sa till sina elever att ”allt du gör kan användas till din fördel”.

Jag kommer ihåg att jag gick och funderade på det citatet när jag gick från föreläsningen. Hans elever gick visserligen på gymnasiet, men det borde väl vara samma sak med yngre elever?

är jag kom till jobbet dagen efter diskuterade jag citatet med några kollegor.

-Nja, sa en kollega, ”allt du gör”…ska de aldrig få slappna av?

-Hmmm, funderade en annan kollega, du får väl fråga eleverna vad de tycker.

Bra idé! Jag tog med mig citatet till klassen.

-Betyder det att allt vi gör kan användas till vår nackdel? undrade en kille.

-Nej, sa jag. Verkligen inte. Däremot borde det betyda att du kan råka säga något bra vid något tillfälle som kanske inte ens är på en lektion, men det räknas ändå.

Det gillade klassen och de tog itu med uppgiften direkt; att implementera vårt nya klasscitat. Några gjorde en skylt som de satte upp längst fram i klassrummet. Våra IT-ansvariga (de elever som tagit på sig att vara ansvariga för vår klassblogg) skrev in citatet på framsidan på bloggen.

Sedan var det bara att börja tänka utifrån att ”allt man gör kan användas till ens fördel”.

Innebar detta någon förändring i mitt arbetssätt? Nja. Innebar detta någon förändring i mitt tänkande kring bedömning? Ja, absolut!

Jag blev bättre på att använda alla lärtillfällen till ett bedömningstillfälle, utan att göra det till ett stressmoment för eleverna. Jag tror att vi lärare är experter på att få eleverna att stressa upp sig. Alla dessa elever med ont i magen och sömnproblem är levande bevis på detta. Vi stressar upp både elever och oss själva (och förstås föräldrarna) med läxor, läxförhör, prov och redovisningar.

Nu började jag mer och mer lägga märke till alla tillfällen som eleverna bjöd på: en fredagseftermiddag när de hetsigt diskuterade (på engelska förstås) vems tur det var att vara bingoutropare. En rast när en annars väldigt tystlåten elev kom fram och berättade (återigen på engelska) att hon i helgen hade besökt London tillsammans med sin mamma. Eller när vi var inne i stan för att göra ett studiebesök och en turist kom och frågade efter en vägbeskrivning och två elever med mycket möda, men med en oerhörd noggrannhet, beskrev vägen till Gröna Lund.

Allt du gör kan användas till din fördel. Alla dessa tillfällen är exempel på ”muntliga och skriftliga framställningar av olika slag” där ”eleven kan formulera sig enkelt, relativt tydligt och relativt sammanhängande” vilket är ett av våra kunskapskrav i engelska (Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011). Och detta helt utan att eleven tänkte ”Oj, nu blir jag bedömd, nu måste jag anstränga mig.”

En nuvarande elev frågade mig efter att ha känt mig i några månader varför vi inte haft några prov.

-Vad menar du med prov? undrade jag.

-Det vet du väl vad prov är, sa eleven.

-Nja, berätta, sa jag.

Eleven funderade en stund innan han sa:

-Alltså, man får ett prov, alltså några papper där man ska skriva svar på några frågor, och så rättar läraren det och så får man tillbaka provet och då har man fått poäng.

Ordet poäng sa han med eftertryck.

-Aha, sa jag. Och vad gör man sen?

Eleven funderade en stund.

-Lägger det i lådan. Visar föräldrarna.

Spridda skratt i klassrummet.

-Eller hur, sa en annan elev. Som att du visar föräldrarna.

Jag gjorde ett nytt försök:

-Varför är dessa prov viktigare än de förhör vi har varje måndag? (Vi brukar på olika sätt kolla av/diskutera/fundera på vad vi gjorde veckan innan.)

-Ähhhh…för att de är prov?

Hmmm, tänkte jag. Vi har alltså lärt våra elever att prov är viktigare än ”vanliga” lektioner. Det blev en intressant diskussion i den här klassen där jag återigen fick påminna om att allt man gör kan användas till ens fördel och att det är minst lika viktigt att vara delaktig i en helt vanlig diskussionsövning som att göra bra ifrån sig på en skrivuppgift eller ett förhör.

En gammal elev som kom och hälsade på för ett par veckor sedan talade om att hon hade berättat om vårt citat för sin nya lärare som då gjorde en skylt som hon satte upp i klassrummet. Kul, tänkte jag, att våra tankar ger ringar på vattnet. Och kul att min gamla elev valde att berätta om det. Det måste väl betyda att hon tyckte att det var viktigt, att det var bra?

Jag är lite ledsen att jag inte kommer ihåg namnet på den föreläsare som inspirerat till ett av mina viktigaste klasscitat och jag hoppas att jag en dag kommer springa på honom så att jag kan tacka för en inspirerande föreläsning.

Soliga vårhälsningar från
Cissi Söderlund,
grundskollärare Snättringeskolan och
kommunövergripande förstelärare i engelska