Ansvar, engagemang och kämparglöd

Utan att veta vem du är som läser det här, vill jag säga dig:
– Du gör ett fantastiskt jobb och var stolt över din insats som lärare! Du är modig och stark som varje dag tar ditt ansvar, ditt engagemang och din kämparglöd med dig in i klassrummet och ger av dig själv till dina elever! Tack för att du valde att bli lärare!

Jag vill dela med mig av allt, till alla! Jag vill att alla ska få möjlighet att uppleva det jag får uppleva. Åter igen har jag haft ynnesten att få delta i djupgående pedagogiska diskussioner med kompetenta kollegor. Om och om igen väcks tanken på hur mycket samtalet utvecklar mina tankar. Vygotskys idé om att vi lär tillsammans känns mer och mer närvarande i mitt eget kunskapsinhämtande.

Visst är det så att mina egna reflektioner är viktiga, men i det är i samspråk med andra som tanken utvecklas ytterligare ett (eller många) steg. Vilka möjligheter till kollegialt lärande har du?

Jag har fått förmånen att läsa ”De fem stora inom skolforskning: Fullan – Hattie – Timperley- Wiliam – Dweck, av Jesper Ersgård. Själva läsningen är otroligt inspirerande, men det är samtalen efteråt som fyller det jag läst med djupare tankar och leder till utveckling att ta med in i klassrummet.

Idag har diskussionen i gruppen med kommunövergripande förstelärare rört sig bland stora frågor, som emellanåt känns övermäktiga, men som efter en del stötande och blötande, ändå går att ta sig an och se hur vi och lilla jag kan börja nysta för att göra skolvärlden lite bättre, ett steg i taget.

Michael Fullan ställer sig frågan; Vad behöver förändras i vårt skolsystem? Jahaja… nämen det känns ju som om det bör hamna på mitt bord, eller? Men, varför inte? Tänk om jag och mina fantastiska kollegor kan stötta pedagoger och övrig skolpersonal att ta ett enda steg för att förändra vårt system lite, lite i taget. Allt vi säger och allt vi gör påverkar någon någonstans.
I Hatties kapitel står det på sida 67 ”När lärare lägger handen på dörrhandtaget in till klassrummet och ska gå in till en lektion med sina elever, måste läraren tänka: Nu ska jag gå in och förändra dessa människors liv.” och ”….. så elever , föräldrar , politiker , rektorer alla ett gemensamt ansvar och måste hjälpa till – men allt står och faller med oss lärare.”
Båda dessa citat ter sig något skrämmande, eller något befriande, beroende på vilken synvinkel vi väljer. Antingen; – Tjihoooo! Vilket fantastiskt jobb jag har som får den här möjligheten att ge så mycket till så många och påverka så mångas framtid! Eller; – Å nej! Hur ska jag klara av att leverera något som är tillräckligt bra för att med säkerhet föra dessa individer framåt? Vilken infallsvinkel väljer du?

Erfarenheten har lärt mig att det finns massor av tvivel lite var till mans inom lärarkåren. Ofta kretsar det kring tillit till eget kunnande, kompetens och varför låter det som om alla andra lyckas men inte jag… Hur kan vi förändra det och ge varandra stödet vi såväl behöver? Hur får vi till det där öppna klimatet det pratas så mycket om, men som tyvärr emellanåt lyser med sin frånvaro?

Många av mina tankar efter dagens diskussion har kretsat kring hur jag kan stötta mina kollegor att känna lite större säkerhet. Många gör ett fantastiskt jobb men har ändå en låg professionell självkänsla.

Så åter igen, utan att veta vem du är som läser det här, vill jag säga dig:
– Du gör ett fantastiskt jobb och var stolt över din insats som lärare! Du är modig och stark som varje dag tar ditt ansvar, ditt engagemang och din kämparglöd med dig in i klassrummet och ger av dig själv till dina elever! Tack för att du valde att bli lärare!

Med varmaste hälsningar

Ulrika Wijkmark
Speciallärare, Ängsnässkolan
Kommunövergripande förstelärare i sv/sva.

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*