Betydelsen av delaktighet

Jag heter Åsa Damberg och har uppdrag som kommunövergripande förstelärare för grundsärskolan. Detta är mitt första tillfälle att skriva i denna blogg eftersom jag varit föräldraledig. 

Jag vill inleda med några rader om vad det kan innebära att arbeta som pedagog/lärare i grundsärskolan. De elever vi möter i grundsärskolan når inte målen i grundskolan och har en intellektuell funktionsnedsättning. Att ha en intellektuell funktionsnedsättning innebär bl.a. svårigheter att klara sitt vardagsliv, lära sig, tillämpa den kunskap man tillägnat sig och bearbeta information.

Vi som arbetar i grundsärskolan måste ha god kännedom om våra elever och anpassa vår undervisning så att förmågor såsom att lösa problem i vardagen, söka information, inta ett kritiskt förhållningssätt och utveckling av den språkliga förmågan får ta mycket plats.

Varför är då dessa förmågor så viktiga då? Jo, utvecklingen av dessa förmågor är viktiga för det fortsatta lärandet och för att bli så delaktig man kan i samhället och dess utbud. Det krävs av oss som aktiva deltagare i dagens informationssamhälle att vi har utvecklat dessa förmågor. Vi har som lärare i grundsärskolan ett komplext arbete att hitta de mest lämpliga metoderna och strategierna för de specifika situationerna som vi ska undervisa i och för att stödja våra elever i deras utveckling på bästa sätt!

Tankarna inför denna blogg har varit många, så jag valde att ta hjälp av den arbetsgrupp jag nu arbetat med i snart 10 år nu, NÄRO (NÄtverk Rektors Områden). När jag frågade NÄRO om uppslag för att skriva det här blogginlägget kom det fram många förslag på innehåll som engagerar och känns viktiga för oss som arbetar i grundsärskolan.

De största frågorna var:

  • Vilka kunskaper finns om eleverna som går i grundsärskolan och vad får det för konsekvenser för våra elever och deras framtid? Samhället och offentliga lokaler är inte alltid tillgängliga för våra elever, men med bildstöd och andra små medel skulle fler platser/miljöer i vårt samhälle kunna bli mer inkluderande.
  • Våra elever vill och behöver delta i större sociala sammanhang än vad vi i grundsärskolan kan erbjuda dem. Vi skulle vilja se en utveckling av undervisningen mot en mer inkluderande undervisning (än den vi har idag), där eleverna i behov av särskilt stöd får delta i fler aktiviteter än idag på sina villkor. Hur får vi till det?

Våra elever har som alla andra en önskan om att få vara delaktiga i samhället och skolan. Att vara segregerad i många situationer är inte alltid så utvecklande. Våra elever behöver få vara delaktiga i de situationer de kan och med det stöd de behöver för att utvecklas på bästa sätt.

Frågorna är många och komplexa, men det vi och jag hela tiden kommer tillbaka till är vikten av delaktighet eller inkludering på olika sätt och i olika sammanhang. Att få vara en del av något är så viktigt både för att tillsammans med andra utvecklas mot uppställda mål och inte minst få vara en del av en gemenskap/socialt nätverk som bidrar till människors känsla av identitet, ger trygghet och stöd för den som behöver detta.

Efter mötet med NÄRO reflekterar jag också över samtalet för dagen; vilka kunniga och engagerade kollegor jag har och med engagemang och reflektion kan man komma långt har forskning visat. De samtal som jag tagit del av en gång/månad över åren har bidragit till mitt eget tänkande och utvecklande av undervisningen på många olika sätt.

Jag vill avsluta med att tacka mina kollegor i NÄRO för ert bidrag till att utveckla lärandet och vår gemensamma grund i Huddinge kommuns grundsärskolor.

// Åsa Damberg
Kommunövergripande förstelärare för grundsärskolan


Det här med hjärnan är nåt att tänka på…

Den enskilt viktigaste faktorn för hur mycket en elev faktiskt lär sig i klassrummet handlar om läraren. Det är en svindlande tanke! Jag!? (saknar en skräckslagen emoji här, känner jag)

Samtidigt gör det vardagen enormt spännande. Jag känner mig viktig. Jag kan ju påverka väldigt många unga människors…eh…jaa, liv, faktiskt.

I slutet av 90-talet, när min lärarkarriär började, fanns det inte mycket forskning som stöd för uppdraget och metodik/pedagogikundervisningen på högskolan bestod uteslutande av beprövad erfarenhet. Idag är det annorlunda och vi har en hel del ”tung” forskning att luta oss mot. Vi har mycket stöd att tillgå när det kommer till att skapa ett optimalt lärande i klassrummet.

Egentligen borde ju detta räcka, kan man tycka men… sen finns det ju annan forskning som också är relevant för barns inlärning. Jag tänker på hjärnan. Den spelar en inte helt oviktig roll i sammanhanget.

Så jag tänker ägna hjärnan några rader.

”Det viktigaste att ta till sig är att hjärnan är formbar”
Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap, KI

I skolan kan det vara känsligt att prata om arbetsminne eftersom det i många sammanhang ses som något medfött och icke påverkbart. Men forskningen säger något helt annat. Något fantastiskt upplyftande; Träna din hjärna och den kommer att utvecklas!

Vi vet sambandet mellan ADHD och ett lägre arbetsminne, eftersom arbetsminnet kan kopplas ihop med koncentrationsproblematiken. Forskning visar att träning av arbetsminnet förbättrar koncentrationsförmågan.

Läs den meningen igen.

Alltså, wow.

Forskning visar också att arbetsminne och matematisk prestation har ett starkt samband. MATTE!? Men! Vänta nu. Svenska elever måste ju bli bättre på matte!

Ska vi ägna oss åt hjärnjympa alltså? Lätt omodernt, känns det som? Men, trots allt, finns det det som talar för att vi kanske skulle ha en del att vinna på det. Och kan hjärnjympa påverka den matematiska prestationen så KAN det vara värt ett försök…

Fast ändå. Om vi nu ska prioritera matematiken för att höja elevernas resultat är det nog ändå bäst att lägga in en till timme matematik i timplanen. Och sen ännu lite till.

Men, PONERA, att vi skulle prova att angripa de bristande matematikkunskaperna i skolan genom att träna arbetsminnet, alltså, köra ordentliga work-outpass för hjärnan. Hur skulle vi då gå till väga?

Tja, de två första råden vi får av de svenska hjärnforskarna Klingberg och Bergman Nutley är genom att:

  1. spela instrument
  2. konditionsträning

Ojsan, hoppsan. Det låter märkligt. Musik och idrott!!? (saknar den där skräckslagna emojin igen!)

Men näääe, väl? Vi slänger in en till timme matematik istället. Det känns tryggt. 

/Agneta Höglund, kommunövergripande förstelärare i musik


I have a dream

Jag har under lång tid tänkt på det här med fortbildning, då jag ser mina årliga besök i Spanien som det som ger mest för att skapa den glädje jag behöver för att känna tillfredsställelse i jobbet. Trots att dessa besök oftast bekostas av mig och är semesterresor, kan jag inte koppla bort tankarna på min undervisning när jag är där. Kanske vågar jag till och med drista mig att säga att det är dessa besök som frambringar lusten jag behöver för att orka med skolans alla utmaningar. Mitt sätt att tänka avspeglar sig dock inte i hur Skolverket ser på fortbildning, eftersom fortbildning bör delas av andra och resultaten måste kunna utvärderas. Innebär Skolverkets synsätt rent konkret att min egenkomponerade kulturvecka i Malaga under sportlovet, min fortbildning på Cervantesinstitutet i juni varje år eller Comeniuskursen i Santiago de Compostela sommaren 2012, inte har något reellt värde för mina elever och min undervisning, eftersom detta är saker jag gjort på egen hand och inte är så enkla att utvärdera på ett objektivt sätt?

Huddinge kommuns centrala konferenser för grundskolan har de senaste tio åren försökt råda bot på många av de problem skolan brottas med vad gäller undervisning och bedömning. Det är givetvis mycket bra att kommunen har en plan för likvärdighet, men dessa konferenser kommer aldrig kunna ge mig varken den språkliga eller den omvärldsfortbildning jag behöver. Och kanske är det speciellt med främmande språk, att vi kontinuerligt behöver åka utomlands för att hålla oss à jour? Det är ju bara att lyssna på radio och höra klipp från 70- eller 80-talen för att förstå hur mycket svenskan utvecklas sedan dess, och med språket även samhället.

Detta i sin tur leder till frågan; har kommunen/staten något ansvar för att vi språklärare får denna fortbildning? Hitintills konstaterar jag att de inte tar något ansvar, eftersom de inte erbjuder denna typ av fortbildning jag efterfrågar. Och framför allt borde staten ta ett ansvar, med tanke på likvärdigheten. Sedan har vi bristen på behörighet som finns i mitt ämne. Jag går in på Skolverkets tjänst SIRIS och läser att det är 57,2% behörighet i spanska på högstadiet, åk 7-9, i landet. Dessa siffror kan knappast vara glädjande för någon och vore det då inte bra om vi behöriga lärare fick en riktigt attraktiv fortbildning för att få oss att stanna i yrket och inte minst attrahera nya lärare? Allt har förstås ett pris, men har Sverige råd att inte ha utbildade lärare som undervisar de barn som ska styra landet i framtiden?

Om nu Skolverket tycker att det är viktigt att vi lärare gör samma saker, varför lägger de inte upp en språkfortbildning, utifrån Lgr 11 i t ex. Frankrike, Spanien och Tyskland som alla behöriga moderna språklärare kan söka, utifrån vissa givna, enkla kriterier? Mina kollegor och jag ska inte behöva skapa något projekt som i nuvarande Comenius+ som tar en enorm tid att skriva ihop och som man kanske ändå inte får. Det ska räcka med att man har lärarlegitimation, och sedan får det väl bli lottning om intresset är stort. Fortbildningen skulle kunna genomföras på sportlov, påsklov och sommarlov och kompas bort mot den fortbildningstid vi annars har.

Och håller ni inte med, nog är det värt att våga drömma om en fortbildning där Skolverket garanterar kvaliteten, så att den blir allmängiltig och mätbar? En språkfortbildning som vi moderna språklärare tycker är rolig och utvecklande, samt våra kommuner och rekoterer förstår nyttan av.

I have a dream…

/Helena Swahn, lärare på Kvarnbergsskolan, Huddinge


Arabisk rikskonferens i Huddinge

Språket är nödvändigt för människan och samhället. Det är en viktig del av vår identitet. Ett sätt som hjälper oss att tänka, tala och förklara våra tankar för omvärlden. Därför är det också väldigt viktigt för skolan och oss att visa intresse, uppskattning och respekt för det språk barnen har med sig när de kommer till Sverige.

Den första konferensen om det arabiska språket som modersmål hölls i 1999 i augusti i Sörmland. Nu i den 12:e maj ska konferensen hållas i Huddinge kommun för första gången. Hittills har 144 modersmålslärare i arabiska från 42 olika kommuner anmält sig till den. Syftet med dessa konferenser är att presentera, diskuter och finna nya lärometoder för att lära arabiska som modersmål.

Syftet med konferensen är även:

  • Att fördjupa samarbetet och knyta kontakter kollegor emellan.
  • Att erbjudas möjlighet till erfarenhetsutbyte kring metodiska och pedagogiska frågor till nytta för undervisningen.
  • Att förbättra nätverket mellan verksamma arabiska modersmålslärare.

För mer information, klicka på länken nedan:
http://konferens.arabiskaskolan.se

Den första konferensen ämnad åt arabiska som modersmål hölls i 1999 i Sörmland. Detta ledde till skapandet av den elektroniska sajten ”Tema modersmålet” året 2000. Efter denna konferens, hölls det en konferens varje år. Vanligtvis hölls konferenserna i Sverige, förutom i 2008, då konferensen hölls i Syrien.

För mer information, klicka på länken nedan:
https://www.youtube.com/watch?v=7YcrIFZ-8mY&feature
/Jabbar Ziadi
KÖF i modersmål


Vilka förmågor behöver våra barn i framtiden?

Jag har funderat mycket på vad som är nödvändiga kunskaper och färdigheter vi bör ge våra barn för att klara av en framtid som vi inte vet något om. Nu när programmering blir ett måste i skolan, matematiktimmarna har utökats och när digitalisering kommer in i flera ämnens kursplan, kan jag inte låta bli att fundera på om det är rätt saker vi satsar på. Är inte det de färdigheter vi vuxna saknar idag och har väldigt lite med det vad som kommer att krävas av våra barn om 10- 15 år?

Enligt en artikel i The Guardian (från den 30 mars i år) ställer sig journalisten Christina Petersson frågan om vilka färdigheter som kommer att vara nödvändiga för att klara av arbetsmarkanden i framtiden. En arbetsmarknad där ca 30% av jobben som finns nu kommer att försvinna (siffra för England).

Hon kommer fram till att det troligen är kreativitet, nyfikenhet, flexibilitet, problemlösning, kritiskt tänkande som är de förmågor som bör utvecklats. Färdigheter och förmågor som du bara kan utveckla fullt ut genom konst och konsthantverk. Visst är kunskaperna i matematik, teknik och programmering viktiga men hon tror inte att enbart dessa kunskaper är tillräckliga för att utveckla de nya jobb som behövs.

När jag läste artikeln i The Guardian kom jag att tänka på ett forskningsreportage jag läste för ett tag sedan i tidningen Modern Psykologi från 2017. Reportaget handlar om handens betydelse för utvecklingen av hjärnan. Forskning har visat att handen har haft stort betydelse för utvecklingen av hjärnan, språkligt, kognitivt och emotionell.

Nu när jag tänker vidare så har vi i den svenska skolan en bra blandning av ämnen som utvecklar en bredd av förmågor. Jag blir mer och mer övertygad om att om kreativitet, nyfikenhet, m m är förmågor som ska utvecklas och om handen har så stor betydelse för hjärnans utveckling så har vi som är lärare i praktiskestetiska ämnen skolans viktigaste ämnen! Så sträck på er kollegor vi gör stor skillnad för våra elevers utveckling.

/Marcela Astudillo
Kommunövergripande förstelärare i ämnet slöjd