Blogginlägg från NO/teknik-KÖF:are

Ett nytt år som KÖF-are har startat och precis som tidigare år har vi målsättningen att utforska och bidra till en skolutveckling där allt fler elever lyckas i skolan, lär för livet och utvecklas som människor. Vi är förvisso tillsatta i olika ämnen men jobbar under ett paraply som ska främja framgångsrik undervisning i hela skolan.

Till vår hjälp i detta uppdrag har vi fått förkovra oss i vad den senaste forskningen säger, vilka framgångsfaktorer som lyfts samt hur vi kan applicera detta på den svenska skolan och för oss just i Huddinge.

Ni som har varit med på tåget ett par år minns kanske hur vi började bryta ned de allmänna råden kring hur vi lärare bör planera, genomföra och utvärdera undervisningen. Vi skulle planera ”baklänges”, dvs utgå från vad vi vill åstadkomma, vilka förmågor och kunskapskrav vi vill att eleverna ska bemästra och därifrån planera det innehåll och metoder som i så fall är lämpligast för just de elever som vi möter i just vårt klassrum. Idag kan man kanske höja på ögonbrynet och undra ”Vadå baklänges? Är det inte självklart att man först ha klart för sig vart man ska innan man planerar hur man ska ta sig dit?” Modellen att göra massa olika saker och sedan se var man hamnar känns i sammanhanget inte så framgångsrikt och lockande, om det nu var det som ansågs vara ”framlänges”. Det känns verkligen inte som att lärare bedriver sin undervisning så nuförtiden. Kanske är det så att det som förut ansågs vara ”baklänges” helt enkelt har blivit ”framlänges”?

Vidare fick vi KÖF-are ta del av forskning som visar på hur språkutvecklande arbetssätt inte bara lyfter språkkunskaper utan alla kunskaper, i alla ämnen. Och genom litteratur och en inspirerande föreläsning av Dylan Wiliams riktades spotlighten mot formativ bedömning och kooperativt lärande som ett sätt att synliggöra och driva lärandeprocessen ytterligare snäpp framåt. Allt detta som vi har fått förkovra oss i har vi sedan försökt skapa ringar på vattnet kring i våra respektive ämnen genom centrala konferenser, workshops mm så att alla lärare ska ges möjlighet att tänka kring dessa frågor.

I år lades ytterligare en ingrediens i marinaden som vi simmar i på vår väg att utvecklas i vår lärarroll och skapa goda undervisningssituationer för våra elever, nämligen growth mindset.

Under en dag lyssnade vi till både Carol Dweck och James Nottingham som båda forskat kring framgångsfaktorer kopplat till lärande. Hur ser vi på lärandeprocessen? Är den låst eller dynamisk? Har vi fasta eller påverkningsbara faktorer kring vårt lärande? Är förkovrandet av kunskap en passiv eller aktiv process? Kan vi påverka vår kapacitet för lärande och hur gör vi det i så fall?

Det var så inspirerande att höra dessa två lyfta hur forskning visar att lärandet i allra högsta grad är påverkningsbart. Som NO-lärare gläds man åt att det äntligen blåser starka vindar som visar att alla kan lära sig allt. Fysik och kemi är inga svåra ämnen som bara några få ”särskilt intelligenta” kan lära sig. Historiskt har detta nästan varit allmänt vedertaget.

Naturvetenskapliga och tekniska linjer på gymnasiet krävde en viss intelligens, de var inte för alla. Och vissa identifierade sig klart med tanken att det var för svårt för dem.

Missuppfattningen om att man inte skulle klara vissa saker för att man inte var smart nog accepterades, och de begränsningar som det innebar fick man leva med, det var inget att göra åt. Antingen hade man en talang eller så hade man inte det. Talangen var det som avgjorde om man skulle lyckas eller inte. Men om man tittar på de ”talangfulla” så ser man ju ofta att det finns en koppling till hur man fått odla sin talang. Fast det gällde kanske inte vissa skolämnen. Att en tennisspelare som slog ett antal slag om och om igen mot en garageport visade sig bli riktigt vass i tennis, det gick inte att jämföra med fysik eller kemi.

I ett growth mindset-tänk lyfts istället allas förmåga att lära sig nya saker och bli framgångsrika inom det. Ibland krävs mer ansträngning och ibland mindre, det beror på hur långt man kommit på vägen, och hur stora steg man försöker beta av. Med lagom stora steg och lagom ansträngning så finns egentligen inga begränsningar kring hur långt man kan gå. Alla hinner ju såklart inte under en livstid gå lika långt kring allt, men vetskapen om att man kan om man vill är otroligt viktig så att man inte vingklipper sig själv i tron om att man inte kan.

Och här blir ju så klart det förhållningssätt som man omges av otroligt viktigt. Får man höra att man inte kan, eller får man höra att man inte kan ännu? Det är en stor skillnad. I en bok om matematik, som också är ett ämne som förknippats med att vara svårt och bara vara för vissa, ställer sig författaren Anna Palmer frågan: Hur blir man matematisk? Vissa anser sig vara det medan andra inte. Denna uppfattning bekräftas ofta av ett visst mått av påstådd ärftlighet. Föräldrar som säger: ”Jag var inte heller bra på matte” underbygger denna missuppfattning. Vad är orsak och vad är verkan, kan man undra. Inte så konstigt om man ger upp vid motstånd om man känner att det ändå inte är någon ide, ”det är ju ändå inte för mig.”

Om man istället omges av personer som uppmuntrar en att kämpa vidare, att man visst kan klara det, så kanske man faktiskt ger det en chans. Om dessa personer dessutom följer denna kamp noga i syfte att se vad som kanske kan stötta lagom mycket, så borde man gå vinnande ur den kampen.

Med stöttande lärare som håller koll på utvecklingen, och som hjälper eleven att ta lagom stora steg och som visar förtroende för att han eller hon ska lyckas, så borde färre elever känna sig vingklippta. Anna Palmer skriver i sin bok att hon bevittnat hur några barn möts av pedagogerna som smartare – som om de vore blivande nobelpristagare. Hon ställer sig frågan: Vad skulle hända om vi bemötte alla barn som blivande nobelpristagare?

Vi borde möta alla barn som blivande nobelpristagare så att vi inte vingklipper dem, dvs de bör mötas av ett growth mindset. Men hur gör vi det i praktiken, och hur bryter vi trenden kring de ”svåra” NO-ämnena? Det ser vi fram emot att grotta ner oss i tillsammans med alla NO/teknik-lärare under detta läsår.

Vi ses och hörs
Mariann och Henrik

1 kommentarer

Kommentarrubrik

Björn Engman

Björn Engman

Snygg återblick och framåtblick. Höjdpunkten: Behandla alla barn som om dom vore blivande nobelpristagare!

Svara

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*