Stress

Det har länge pratats om stress i samhället, många känner stress både i privatlivet och i arbetslivet. Jag var nyligen hos en fysioterapeut pga en krånglande höft. Vi pratade lite om vad hens kunder söker för och då sa hen att uppskattningsvis 90 % av besöken handlade om stressrelaterade orsaker. De stressrelaterade orsakerna hade börjat för ca 10 år sedan och sedan dess bara ökat i omfattning.

En av mina barns närmaste vänner var 16 år då hen gick in i väggen pga stress. Hen var högpresterande och gick på ett gymnasium med hög intagningspoäng samtidigt som hen elitsatsade inom sin idrott. Hen blev sjukskriven under en period, men lyckades senare slutföra gymnasiet samtidigt som elitsatsningen ledde till stora framgångar. Men hen är fortfarande idag, många år senare, mycket känslig för stress.

”Att uppleva stress är en del av livet – alla blir stressade någon gång. Det händer i situationer som kräver något extra och kroppen brukar då få extra kraft och energi. Men om stressen pågår länge kan kroppen ta skada.” 

Skolinspektionen gav 2015 ut en rapport där man granskat 25 kommunala och fristående grundskolor. Syftet med granskningen var att undersöka elevhälsans arbete i grundskolans årskurser 6-9.

Skolinspektionen kom fram till att ”stress” är det svarsalternativ i elevenkäten som flest elever uppger som orsak till att de upplevt oro eller mått dåligt, 38 % av de tillfrågade eleverna hade under en eller flera perioder det senaste året upplevt stress som gett en negativ känsla. Orsaken till känslan av stress handlade om att eleverna kände en oro över att inte klara proven i skolan, över att inte nå upp till lärarnas krav, inte leva upp till föräldrarnas förväntningar samt även en oro och stress inför framtiden.

”Det skapar stress om man har inte har en kompis eller är mobbad. Det är bland det svåraste en ung människa kan vara utsatt för.”//”Barn som har en neuropsykiatrisk funktionsvariation kan ha lätt för att bli stressade, eller ha lätt att hamna i situationer som är stressande.”

Många pedagoger känner också en stress i skolan och orsakerna till det kan vara många, bl.a. dokumentation, krav på att alla elever ska nå kunskapskraven, krav från föräldrar, media som visar en ”bild” av skolan, förväntningar på att skolan ska lösa ”alla” problem osv.

Skolan, i form av lärares förväntningar och krav, föräldrars förväntningar på barnens resultat i skolan och framtiden beroende på hur betygen blir är stressfaktorer för många elever. Vi i skolan måste bli bättre på att uppfatta de signaler som eleverna skickar ut på att de mår dåligt pga. upplevd stress och vi måste ta det på största allvar eftersom det i förlängningen kan medföra risk för psykisk ohälsa.

Hur ska vi lösa stressen i skolan? Jag har ingen universallösning på det men jag tror att en viktig del är att lyssna till eleverna och till pedagogerna, ta deras upplevelse på allvar och försöka hitta lösningar på det som skapar stress. En annan viktig del är att se till att lärmiljön är så strukturerad och förutsägbar som möjligt. Detta är viktigt för alla elever men extra viktigt för elever med NPF.

Skolan är en stor del av barn och ungdomars liv så vi i skolan måste göra tiden i skolan så KASAM som möjligt.

/Anna Bergklint, KÖF specialpedagogik


Viktigt på riktigt!

Hmm kanske bäst att börja med en presentation…

Hej!

Jag heter Linnéa Petersson och är ny KÖF i det fantastiska ämnet hem- och konsumentkunskap. Ämnet som ger våra elever kunskaper för att hantera vuxenlivet. Hkk har mycket innehåll och inbjuder till ämnesövergripande arbete. Bättre kan det inte bli.

Det satsas mycket på entreprenöriellt lärande i dagens skolor och jag har turen att arbeta på Östra grundskolan där årskurs 9 startar egna företag som de driver under läsåret.

Där hakar vi i hkk på och undervisar om hur de bör bemöta eventuella kunder, hur de med kända reklamknep kan marknadsföra sina företag, vilka skyldigheter de har mot sina kunder och vad ett avtal innebär etc.

Är det okej att säga vad som helst för att få sälja? Vad menas med reklamation? Vad betyder finstilt?

Det är viktiga saker, som de inte bara har nytta av när de driver sina företag. I dagens samhälle där vi kan konsumera utan att ha pengar och program som Lyxfällan sänds på bästa sändningstid, då är kunskaper om ekonomi och konsumenträtt viktigare än någonsin. De behöver förstå vad som händer när de skriver på ett kontrakt. De behöver veta vad ränta är och de ska, i framtiden, kunna sitta på ett bankmöte och förstå vad orden betyder. Ingen ska flytta hemifrån utan ha kunskap om vilka försäkringar de kan behöva.

När en klass hade en uppgift, där de skulle räkna ut räntan på ett lån, var det en elev som irriterat tittade på mig och utbrast:

– Linnéa, det här är faktiskt matte!

Ja precis! Matematik i verkligheten. Viktigt på riktigt!

Men entreprenöriellt lärande innebär inte att alla måste starta företag. Går du in på skolverkets hemsida så hittar du följande text om entreprenörskap i skolan.

Entreprenörskap i skolan handlar om att stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt viljan att pröva och omsätta nya idéer i handling. Skolan ska också bidra till att eleverna utvecklar kunskaper som främjar företagande och innovationstänkande.” (Skolverket.se)

I hkk är den praktiska delen, när eleverna får laga mat, ett forum där de övar entreprenörskap med vanligtvis stor entusiasm. De får utifrån råvaror skapa en måltid som de själva kan anpassa efter eget smak och tycke. Eleverna tycker att det är roligt när de får prova nya rätter och det blir en utmaning när de får ändra recept t.ex. för att göra en måltid mer hälsosam eller miljövänlig. Det är verkligen att omsätta nya idéer i handling.

I början när jag skulle arbeta med entreprenörskap i min undervisning såg jag det som att jag skulle införa något nytt, men ju mer jag kom in i det desto tydligt blev det att det mer handlade om att förtydliga det jag redan gjorde. Då inte bara för mina elever utan även för mig själv.

Mitt råd är att våga prova och går det inte som du tänkt dig, prova igen. Och ha roligt!

På återseende
/Linnéa


Släpp in världen i klassrummet!

En internationaliserad värld

I Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 kan man i det allra första stycket läsa att ”Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på”. Eftersom det står i det fösta stycket borde det väl vara ganska viktigt? Läser man vidare står det ”Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald” och ”Ett internationellt perspektiv är viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang och för att skapa internationell solidaritet samt förbereda för ett samhälle med täta kontakter över kultur- och nationsgränser”.

Att vi lever i en internationaliserad värld vet alla om, speciellt vi som arbetar inom skolan. Vi vet att vi måste göra våra elever medvetna om att det inte räcker med att ha kunskaper om Sverige och om vårt lands kultur, språk, vanor, traditioner, företag o.s.v. Vi måste undervisa våra elever om de mänskliga rättigheterna och göra dem till medvetna internationella medborgare och vi måste göra det på riktigt, vi måste ha skarpa mål. Vi måste få in världen i klassrummet, både världen direkt utanför klassrumsfönstren, och världen utanför Sveriges gränser. Eftersom jag är språklärare borde detta vara ganska lätt, eller hur?
Hur kan vi då få in världen i klassrummet för engelskundervisning?

Brevvänner

Enklaste (och kanske roligaste) sättet är nog att skaffa brevvänner. När jag lät mina nya fyror skriva brev förra terminen var det flera som aldrig skrivit brev förut, varken på engelska eller på svenska. Att fundera på vad man skriver i ett brev, hur mycket man ska berätta om sig själv, att man ska börja med en hälsningsfras, avsluta på ett speciellt sätt (”Men varför ska jag skriva Hälsningar från när jag redan skrivit vad jag heter i början?”) och vilka frågor man kan ställa gjorde att det blev vilda – men intressanta – diskussioner redan innan vi ens började skriva. Att sedan få personliga svar på sina brev var som att hela klassen fick födelsedagspresenter!
Gå in på https://www.etwinning.net/sv/pub/index.htm för tips om hur man kan hitta brevvänner.

Skype in the classroom

Något annat som varit oerhört populärt är Skype in the classroom:
https://education.microsoft.com/skype-in-the-classroom/overview
Här kan man få kontakt med klasser över hela världen som vill skypa. Man bestämmer tillsammans med den andra läraren en dag och en tid och kanske också vilka typer av frågor man kan ställa, och sedan är det bara att köra. Klasserna får alltså se varandra (här behöver man en storbild, typ en smartboard) och man ska, genom att ställa ja- och nejfrågor, ta reda på var den andra klassen kommer ifrån. Ofta (men inte alltid!) har vi vunnit eftersom Sverige är ett ganska litet land.

Mystery Padlet

Om man får problem med att hitta en tid som fungerar för båda klasserna, till exempel på grund av tidsskillnaden är en kul variant att göra en padlet:
https://sv.padlet.com/
Här ställer man, tillsammans med sina elever, ja- och nejfrågor för att ta reda på var den andra klassen befinner sig. Man kan komma överens om att man får ställa max tre frågor per gång för att det inte ska bli för lätt. Här gäller det att komma på smarta frågor vilket eleverna snabbt lär sig. Är det till exempel smartast att fråga ”Do you have nice beaches?” eller ”Is your country in the Northern Hemisphere”. Första gången vi körde “Mystery Padlet” som vi kallar det fick vi frågan om Northern Hemisphere vilket lärde eleverna ett helt nytt begrepp. Jag lovar, det blir många vilda diskussioner där eleverna hänger över världskartan och försöker komma överens om hur de bästa frågorna ser ut. I flera fall har eleverna fortsatt att skriva till varandra även efter att de gissat rätt. I ett fall – när vi äntligen kommit fram till att vår ”Mystery class” kom från Tasmanien, frågade våra nya vänner om vi ville titta på och kommentera deras projekt som gick ut på att alla eleverna åkte runt och gjorde reportage om olika delar av Tasmanien. Ja, det ville mina svenska elever gärna göra!

World’s Children’s Prize

Det som de flesta av mina elever har tyckt mest om att arbeta med är World’s Children’s Prize, ett utbildningsprogram som arbetar för barns rättigheter:
http://worldschildrensprize.org/

Här har de läst om och ibland fått kontakt med elever över hela världen, många som på olika sätt har fått sina rättigheter kränkta. Mina elever har fått träffa före detta barnsoldater, barn som levt på gatan i större delen av sitt liv, barn som inte fått gå i skolan, barn som vuxit upp i krigshärjade områden. Jag är övertygad om att dessa möten – antingen de varit ”in real life” eller via tidningsurklipp – har varit minnen för livet för mina elever. Möten som har gjort att de blivit mer medvetna om hur världen ser ut och att man kan göra skillnad om man verkligen vill. Eller som en av mina elever sa i ett tal som hon höll efter att vi arbetat med World’s Children’s Prize under en period:
“I hope that all children want to make a change, because there are things in the world that need changing and it’s the responsibility of everyone – adults and children alike – to make sure this happens. Together, we have to stand up for, and help each other. It cannot be the responsibility of a single person to fix everything; we need to work together for change to happen.”
Se hela talet här!

Vissa dagar är det extra kul att vara lärare och det här var en sådan dag!

Ha en härlig höst!

Hälsningar Cissi Söderlund
Lärare i Snättringeskolan, kommunövergripande förstelärare i engelska och utbildare i World’s Children’s Prize.