Inprint, Inprint where ever you are….in Huddinge.

Vi sedan ht-17 fått nya program i våra datorer så vill jag passa på att slå ett slag för dessa fantastiska program! Nu har vi alla tillgång till bild/symbolstöds program som kan underlätta i alla verksamheter i att tydliggöra för elever i behov av visuella anpassningar.

Med de anpassningar och bildstöd som kan tillverkas i dessa program kan elever bli mer självständiga och delaktiga i undervisningen. Att vi fått dessa program ger oss en fantastisk möjlighet att skapa likvärdighet och kontinuitet i bildstöd till alla elever i hela Huddinge kommun! Här kommer lite kort om vad man kan göra och hur man kan komma igång använda dem främst med programmet Inprint3:

InPrint: Här skapar du bildstödsmaterial som t.ex. pekkartor, arbetsblad, arbetsordningar, sociala berättelser, spel, symbolstödda sångtexter osv. Arbetsmaterialet går lätt att komplettera med egna bilder, foton eller från andra bildbaser såsom ritade tecken, pictogram och bilss.

Några tips för att komma igång med programmet inPrint3:

  • Öppna programmet i startmenyn (Widgit-inPrint) och du hittar till
    vänster support och handledning inPrint 3.
  • Behöver du tips och inspiration kolla under resursmaterial där finns många idéer både på engelska och på svenska.
  • Du kan skriva ut färdigt resursmaterial men samma mallar ligger under mallar där du lätt kan skapa eget och göra anpassningar till det du vill träna med dina elever.
  • Ha en workshop tillsammans med kollegor där ni kan dela tankar och idéer. Välj ett material du/ni vill göra, sitt tillsammans och skapa i programmen.

 

SymWriter: Här skriver eleverna i ett ordbehandlingsprogram med stöd av symboler. Eleverna får även hjälp med stavning, ljudning och kan få sin text uppläst. SymWriter- skrivmiljöer skriver eleven genom att trycka på ord/symboler från skapade skrivtavlor. Skrivmiljöer är bra för elever som behöver extra stöd i sitt skrivande.

Att skapa material med bildstöd i inPrint är fantastiskt kul. Det går snabbt, blir snyggt och kan bli det nödvändiga stödet för att våra elever ska kunna kommunicera, förstå och vara delaktiga i sin undervisning.

God Jul och Gott nytt år önskar en Inprintberoende kommunövergripande förstelärare för grundsärskolan.

/Åsa Damberg


Stora klasser- hur hinner man med?

Med denna enorma inflyttning som sker i Huddinge har skolorna blivit överfulla, i alla fall i de centrala delarna där jag arbetar. Från när jag började arbeta som lärare, för nästan 20 år sedan, har klasstorlekarna ökat från ca 25 till över 30 elever. Själv har jag i nuläget 32 elever i en årskurs fyra.

Elever är olika och har skiftande behov, och att känna sig sedd har vi alla behov av. Men hur hinner man med att ge alla elever vad de behöver, att ha tid att lyssna, hjälpa till att lösa konflikter och allt annat som eleverna har behov av? Med den traditionella undervisningen är det näst intill omöjligt.

Vi måste se över vårt arbetssätt och utforma undervisningen så att den blir så bred som möjligt för att passa alla elever vi har i klassrummet. Vi måste också få alla elever aktiva och delaktiga i sitt eget lärande, så de vet vad de kan och vart de är på väg. Dessutom ska vi bedöma elevernas kunskaper och sätta rättssäkra betyg från åk 6. Inte lätt att hinna notera elevernas kunskapsutveckling när klasserna är så stora. Så hur gör vi?

Kooperativt lärande

För snart två år sedan gick jag en workshop i kooperativt lärande och blev helt frälst. Här fanns en metod med olika strukturer och ett förhållningssätt att hantera stora grupper för att få alla elever aktiva under lektionerna. Elever som annars sitter passiva under genomgånger och diskussioner blir med detta arbetssätt aktiva i sitt eget lärande. Aktiviteten i klassrummet ligger hos eleverna och läraren har en mer ”passiv” roll. Att få möjlighet att sätta ord på sina tankar och kunskaper gör att eleverna utvecklas på ett helt annat sätt en tidigare. Dessutom får jag som lärare möjlighet att lyssna på elevernas reflektioner till mycket större del.

Med det kooperativa arbetssättet används också eleverna som läranderesurser för varandra och lär av varandra, vilket gör att de får sätta ord på sitt eget kunnande och samtidigt lära av andra. Eleverna tränas att samarbeta med varandra och upptäcker att de finns stora vinster i att samarbetet i gruppen fungerar.

Jag tror att det kooperativa arbetssättet har kommit för att stanna, dock med viss utveckling och anpassning så klart. Att få alla elever i dessa stora klasser aktiva och ägare av sin egen kunskapsutveckling i samarbete med andra klasskompisar är det enda sättet att arbeta anser jag.

 

Lotta Kilander, Kommunövergripande förstelärare i SO