Påverkar tekniken undervisningen i Moderna språk?

Dagens teknik går fortare och fortare. Kommer vi behöva lära oss moderna språk i framtiden? Kommer vi ta hjälp av robotar när vi ska skriva eller tala med andra människor? Lika snabbt som du kan googla fram ett ord på din mobiltelefon lika snabbt försvinner det ur ditt huvud. Hur ska vi då komma ihåg det som vi fått fram?

Saker som du tar fram snabbt t ex på Google glömmer du lika fort eftersom det inte lagras in i minnet i hjärnan. Vilket betyder att du inte kan plocka fram det ur hjärnan när du behöver det. Genom ”googlandet” löser du problemet för stunden men inte i längden. Jo, det är ju praktiskt, smidigt och snabbt så länge du har batteri och/ eller wi-fi.

Men så står du där i en liten fransk stad utan wi-fi och behöver beställa ett hotellrum på franska. Vad gör du då om du inte har ett enda ord lagrat i långtidsminnet? Kanske kommer vi att kunna prata vårt eget språk rakt in i mobilen i framtiden och mobilen översätter sedan själv till ett valfritt språk. Men vi är inte där ännu och för övrigt så är det inga mobiltelefoner som gör kroppsliga gester.

Ett språk är ju inte bara själva orden, utan det innefattar även gester, mimik och melodi. Även fostret känner igen mammans språkmelodi redan i magen innan fostret ens förstår några ord. Barn, innan de lärt sig prata, tolkar föräldrarnas meningsmelodier, gester och mimik innan de förstår själva ordens betydelse. Vilket visar att språk inte bara är bokstäver på ett papper utan består av flera komponenter.

I översättning försvinner oftast betoningen; jämför stegen (som man klättrar på) och stegen (som man går) eller som Hermione i Harry Potter säger: https://www.youtube.com/watch?v=w3Cg-dQPqhI

I dagens samhälle är det enkelt att resa till andra länder så det kan vara trevligt att kunna kommunicera där man är, oavsett om du ska beställa på ett bageri, förstå innehållet i en dagstidning eller studera utomlands. Man klarar sig på engelska i många länder men varje språk har ju olika djup och nyanser, t ex så har det spanska språket sju olika uttryck för att säga ”Jag älskar dig” medan engelska har ”I love you”. Det finns många fördelar att kunna någon annan persons språk då varje språk har sina gester, nyanser, uttryck, temperament eller tonfall.

Tänk dig ett samtal där en av personerna står och googlar fram sina meningar. Det går fortare om du kan ditt språk och naturligtvis blir samtalet mer personligt. En direktkontakt uppstår och den mänskliga kontakten flyter på bättre, än om du tittar ned i en mobiltelefon.

Vi kan dra nytta av den snabba tekniken men vi behöver ändå lagra viss information i våra långtidsminnen. Sedan kan elektroniken och tekniken vara till stor hjälp vid inlärningen av ett språk. Det blir både enklare och roligare sätt att lära sig ett språk på om man kan variera sätten man lär sig på. Vi når fler elever med olika inlärningssätt genom att eleverna kan lära sig snabbare och roligare.

Förut kunde man om man var ambitiös åka på utlandsstudier och ta med sig sitt lexikon till ett land utan engelsktalande då var det enda sättet att tala landets språk medan nu kan man hitta en språkvän på Skype inom loppet av ett par minuter. Genom all teknik som finns kan man lära sig på ett mer varierat sätt än det var möjligt tidigare.

Det är viktigt att tillsammans med andra kollegor hitta de bästa verktygen. Att ta hjälp av eleverna och våga prova något nytt tillsammans och genom det växa tillsammans. Vi vet ju att elever som är aktiva lär sig mer så tekniken är här för att stanna och tillsammans ser vi dess möjligheter.

/Ann-Christine Wagner
Kommunövergripande förstelärare i Moderna språk


I have a dream

Jag har under lång tid tänkt på det här med fortbildning, då jag ser mina årliga besök i Spanien som det som ger mest för att skapa den glädje jag behöver för att känna tillfredsställelse i jobbet. Trots att dessa besök oftast bekostas av mig och är semesterresor, kan jag inte koppla bort tankarna på min undervisning när jag är där. Kanske vågar jag till och med drista mig att säga att det är dessa besök som frambringar lusten jag behöver för att orka med skolans alla utmaningar. Mitt sätt att tänka avspeglar sig dock inte i hur Skolverket ser på fortbildning, eftersom fortbildning bör delas av andra och resultaten måste kunna utvärderas. Innebär Skolverkets synsätt rent konkret att min egenkomponerade kulturvecka i Malaga under sportlovet, min fortbildning på Cervantesinstitutet i juni varje år eller Comeniuskursen i Santiago de Compostela sommaren 2012, inte har något reellt värde för mina elever och min undervisning, eftersom detta är saker jag gjort på egen hand och inte är så enkla att utvärdera på ett objektivt sätt?

Huddinge kommuns centrala konferenser för grundskolan har de senaste tio åren försökt råda bot på många av de problem skolan brottas med vad gäller undervisning och bedömning. Det är givetvis mycket bra att kommunen har en plan för likvärdighet, men dessa konferenser kommer aldrig kunna ge mig varken den språkliga eller den omvärldsfortbildning jag behöver. Och kanske är det speciellt med främmande språk, att vi kontinuerligt behöver åka utomlands för att hålla oss à jour? Det är ju bara att lyssna på radio och höra klipp från 70- eller 80-talen för att förstå hur mycket svenskan utvecklas sedan dess, och med språket även samhället.

Detta i sin tur leder till frågan; har kommunen/staten något ansvar för att vi språklärare får denna fortbildning? Hitintills konstaterar jag att de inte tar något ansvar, eftersom de inte erbjuder denna typ av fortbildning jag efterfrågar. Och framför allt borde staten ta ett ansvar, med tanke på likvärdigheten. Sedan har vi bristen på behörighet som finns i mitt ämne. Jag går in på Skolverkets tjänst SIRIS och läser att det är 57,2% behörighet i spanska på högstadiet, åk 7-9, i landet. Dessa siffror kan knappast vara glädjande för någon och vore det då inte bra om vi behöriga lärare fick en riktigt attraktiv fortbildning för att få oss att stanna i yrket och inte minst attrahera nya lärare? Allt har förstås ett pris, men har Sverige råd att inte ha utbildade lärare som undervisar de barn som ska styra landet i framtiden?

Om nu Skolverket tycker att det är viktigt att vi lärare gör samma saker, varför lägger de inte upp en språkfortbildning, utifrån Lgr 11 i t ex. Frankrike, Spanien och Tyskland som alla behöriga moderna språklärare kan söka, utifrån vissa givna, enkla kriterier? Mina kollegor och jag ska inte behöva skapa något projekt som i nuvarande Comenius+ som tar en enorm tid att skriva ihop och som man kanske ändå inte får. Det ska räcka med att man har lärarlegitimation, och sedan får det väl bli lottning om intresset är stort. Fortbildningen skulle kunna genomföras på sportlov, påsklov och sommarlov och kompas bort mot den fortbildningstid vi annars har.

Och håller ni inte med, nog är det värt att våga drömma om en fortbildning där Skolverket garanterar kvaliteten, så att den blir allmängiltig och mätbar? En språkfortbildning som vi moderna språklärare tycker är rolig och utvecklande, samt våra kommuner och rekoterer förstår nyttan av.

I have a dream…

/Helena Swahn, lärare på Kvarnbergsskolan, Huddinge


Tacksam för sociala medier, men planering är a och o för god undervisning

Jag heter Helena Swahn och har ett kommunalt uppdrag som förstelärare i moderna språk. Till vardags arbetar jag som spansk- och engelsklärare på Kvarnbergsskolan i Huddinge.

För mig som redan innan var fascinerad av språk och kultur har sociala medier verkligen öppnat upp en fantastisk värld av möjligheter. Inte klokt vad mycket inspiration och direkta tips om digitala hjälpmedel, ämnesområden, typer av uppgifter och låtar som jag får i princip varje dag. Det jag däremot ställer mig lite frågande till är hur pass många inlägg jag ser där man efterfrågar övningar eller hela avsnitt som ska genomföras nästa lektion, denna vecka, eller så.

För mig som inledde min lärarbana innan datoriseringen av skolan, började jag tidigt öva på att göra egna uppgifter i spanska efter elevernas behov. I starten letade jag i annat material vi hade på skolan, och det fanns ganska mycket att välja ifrån, men det mesta passade inte. Problemet med ett nybörjarspråk är ju att eleverna har ett väldigt begränsat ordförråd och med dessa kopierade uppgifter hamnade fokus helt enkelt alldeles för ofta på annat än det jag ville att eleverna skulle lära sig.

Idag är jag glad att det var på det viset då det numera går fortare att göra allsköns elev-och/eller gruppanpassade övningar, än att försöka hitta passande material på nätet eller i annat läromaterial. På kuppen tror jag också att jag blivit betydligt snabbare på analysera mina grupper och läsa av vad de behöver, än jag annars varit.

Ovan tankar om hur kollegor använder de sociala medierna får mig också att tänka på vikten av en genomtänkt planering. Om man sätter in frågor jag sett på ämnessidor på sociala medier som Har du någon enkel text om sagor som jag kan använda den här veckan? eller Jag skulle vilja veta om någon har något planerat för den här veckan om X, jag skulle vara mycket tacksam om ni delade era idéer med mig i ett större perspektiv blir jag frågande över hur man går tillväga när man planerar sin undervisning. Vad är det man sagt att eleverna ska lära sig? Vilket centralt innehåll ska klassen arbeta med? Vilka förmågor ska bedömas? Kanske är det så att dessa ämneskollegor arbetar på skolor där man inte har behandlat vikten av en genomtänkt planering och hur tillhörande undervisning ska gå till för att bedömningen ska ske på det som faktiskt undervisats.

När jag läser dessa inlägg känns det bra att vi i Huddinge Kommun tagit Skolverkets föreskrifter om planering på allvar och att vi kommunala förstelärare tillsammans skapat vårt Undervisningspaket. I korta drag innebär det att genom så kallad baklängesplanering inledningsvis fastställa vad som ska bedömas och först därefter vad som ska undervisas, hur det ska undervisas och inte minst, om det finns elever att ta speciell hänsyn till.

Så sociala medier i alla ära, men om min undervisning och därefter min bedömning ska bli kvalitativ gäller det att ställa eventuella frågor i tid, så att den stressande tidsnöden inte uppstår i planeringsskedet. I slutänden kommer denna framförhållning både mig som lärare och eleverna till gagn.

/Helena Swahn
KÖF i moderna språk


Motivation, vägen till framgång

Jag heter Helena Swahn och har ett centralt uppdrag som förstelärare i moderna språk. Till vardags arbetar jag som spansk- och engelsklärare på Kvarnbergsskolan.

I egenskap av moderna språklärare önskar jag att alla drevs av den inre drivkraft jag en gång hade för att lära mig spanska. Redan som tioåring bestämde jag mig för att lära mig språket flytande, det var året då min tio år äldre bror började läsa spanska på komvux. Han höll ut en termin medan mitt intresse väcktes för alltid. Varför det blev så kan jag inte riktigt förklara, kanske hänger det ihop med att när jag väl bestämmer mig för något är jag väldigt envis?

När lärarlyftet 1 kom såg jag att Karlstads Universitet gav en kurs i språkdidaktik vid namn Motivation, mål och medel och jag kom in. Att teoretiskt få läsa om motivationsmodeller och därefter testa dem i verkligheten var otroligt roligt och givande. Sedan dess har jag ändrat en del i min undervisning. Studierna i Karlstad fick mig att på ett djupare plan förstå att elevernas motivation ofta drivs av annat än inre stimuli och att det är upp till mig att fånga detta. Ett exempel är att jag ofta använder bilder vid hörförståelseprov för att eleverna ska kunna visa vad de faktiskt förstår på en grundläggande nivå. För dem som har svårt att formulera sig skriftligt har det gjort att de klarar hörproven bättre. Undervisningen behöver inte vara rolig men den måste vara meningsfull, vilket är lättare sagt än gjort…

Efter att ha följt språkdebatten under lång tid skulle jag vilja påstå att de moderna språken är i kris i Sverige och jag får medhåll av en av de viktigaste företrädarna för lärarna. LRs ordförande Bo Jansson skrev den 17 april 2016 en artikel på DN Debatt  ”Skolans språkkris riskerar Sveriges konkurrenskraft”, där han belyser konsekvenserna av den förda skolpolitiken – där de moderna språken går att välja bort i grundskolan. Vad har då detta med motivation att göra hos eleverna? För många elever blir detta med att ämnet kan väljas bort en anledning till att prioritera ämnet minst, eller faktiskt välja bort det. Att samhället inte lyckas förmedla nöjet för individen och nyttan för landet med att lära sig fler än ett främmande språk, läs engelska, påverkar oss lärare de facto negativt: Ämnets status är låg, lönerna låga och unga människors lust att bli språklärare är nästan obefintlig. Betydligt bättre vore det då, som både Bo Jansson föreslår och som Språklärarnas Riksförbund tycker, att göra ämnet obligatoriska i grundskolan. Att ta hand om elever som inte klarar moderna språkstudierna, skiljer sig inte från övriga ämnen, det gäller att ha en god plan för stöd.

Är läget lika dyster i Huddinge? Svaret är nej, även om vi drabbas av t ex. lärarbristen. Huddinge är en kommun som vill att vi ska fortbilda oss och lära av varandra, detta budskap har jag fått vara med och sprida på de centrala konferenserna genom årens lopp.
På min skola har de moderna språken heller aldrig hamnat på undantag. Vi har både stöd och förtroende från våra chefer och vi har under många år jobbat med information till elever och föräldrar om konsekvenserna av att välja borta det moderna språket. Detta hjälper!

Men Huddinge är inte Sverige, så för att bistå landets alla moderna språklärare och våra elever skulle det gagna oss om våra skolpolitiker gör de moderna språken obligatoriska. Då får vi välbehövligt stöd för att visa för eleverna att de lär sig de moderna språken både för egen vinning och för samhällets bästa. En vinst för alla med andra ord.
/Helena Swahn