Vilka förmågor behöver våra barn i framtiden?

Jag har funderat mycket på vad som är nödvändiga kunskaper och färdigheter vi bör ge våra barn för att klara av en framtid som vi inte vet något om. Nu när programmering blir ett måste i skolan, matematiktimmarna har utökats och när digitalisering kommer in i flera ämnens kursplan, kan jag inte låta bli att fundera på om det är rätt saker vi satsar på. Är inte det de färdigheter vi vuxna saknar idag och har väldigt lite med det vad som kommer att krävas av våra barn om 10- 15 år?

Enligt en artikel i The Guardian (från den 30 mars i år) ställer sig journalisten Christina Petersson frågan om vilka färdigheter som kommer att vara nödvändiga för att klara av arbetsmarkanden i framtiden. En arbetsmarknad där ca 30% av jobben som finns nu kommer att försvinna (siffra för England).

Hon kommer fram till att det troligen är kreativitet, nyfikenhet, flexibilitet, problemlösning, kritiskt tänkande som är de förmågor som bör utvecklats. Färdigheter och förmågor som du bara kan utveckla fullt ut genom konst och konsthantverk. Visst är kunskaperna i matematik, teknik och programmering viktiga men hon tror inte att enbart dessa kunskaper är tillräckliga för att utveckla de nya jobb som behövs.

När jag läste artikeln i The Guardian kom jag att tänka på ett forskningsreportage jag läste för ett tag sedan i tidningen Modern Psykologi från 2017. Reportaget handlar om handens betydelse för utvecklingen av hjärnan. Forskning har visat att handen har haft stort betydelse för utvecklingen av hjärnan, språkligt, kognitivt och emotionell.

Nu när jag tänker vidare så har vi i den svenska skolan en bra blandning av ämnen som utvecklar en bredd av förmågor. Jag blir mer och mer övertygad om att om kreativitet, nyfikenhet, m m är förmågor som ska utvecklas och om handen har så stor betydelse för hjärnans utveckling så har vi som är lärare i praktiskestetiska ämnen skolans viktigaste ämnen! Så sträck på er kollegor vi gör stor skillnad för våra elevers utveckling.

/Marcela Astudillo
Kommunövergripande förstelärare i ämnet slöjd


”Allt du gör kan användas till din fördel.”

För några år sedan var jag på en föreläsning – jag kommer tyvärr inte ihåg vad föreläsaren heter – som handlade om konsten att bedöma formativt, hela tiden. Han pratade om att han alltid sa till sina elever att ”allt du gör kan användas till din fördel”.

Jag kommer ihåg att jag gick och funderade på det citatet när jag gick från föreläsningen. Hans elever gick visserligen på gymnasiet, men det borde väl vara samma sak med yngre elever?

är jag kom till jobbet dagen efter diskuterade jag citatet med några kollegor.

-Nja, sa en kollega, ”allt du gör”…ska de aldrig få slappna av?

-Hmmm, funderade en annan kollega, du får väl fråga eleverna vad de tycker.

Bra idé! Jag tog med mig citatet till klassen.

-Betyder det att allt vi gör kan användas till vår nackdel? undrade en kille.

-Nej, sa jag. Verkligen inte. Däremot borde det betyda att du kan råka säga något bra vid något tillfälle som kanske inte ens är på en lektion, men det räknas ändå.

Det gillade klassen och de tog itu med uppgiften direkt; att implementera vårt nya klasscitat. Några gjorde en skylt som de satte upp längst fram i klassrummet. Våra IT-ansvariga (de elever som tagit på sig att vara ansvariga för vår klassblogg) skrev in citatet på framsidan på bloggen.

Sedan var det bara att börja tänka utifrån att ”allt man gör kan användas till ens fördel”.

Innebar detta någon förändring i mitt arbetssätt? Nja. Innebar detta någon förändring i mitt tänkande kring bedömning? Ja, absolut!

Jag blev bättre på att använda alla lärtillfällen till ett bedömningstillfälle, utan att göra det till ett stressmoment för eleverna. Jag tror att vi lärare är experter på att få eleverna att stressa upp sig. Alla dessa elever med ont i magen och sömnproblem är levande bevis på detta. Vi stressar upp både elever och oss själva (och förstås föräldrarna) med läxor, läxförhör, prov och redovisningar.

Nu började jag mer och mer lägga märke till alla tillfällen som eleverna bjöd på: en fredagseftermiddag när de hetsigt diskuterade (på engelska förstås) vems tur det var att vara bingoutropare. En rast när en annars väldigt tystlåten elev kom fram och berättade (återigen på engelska) att hon i helgen hade besökt London tillsammans med sin mamma. Eller när vi var inne i stan för att göra ett studiebesök och en turist kom och frågade efter en vägbeskrivning och två elever med mycket möda, men med en oerhörd noggrannhet, beskrev vägen till Gröna Lund.

Allt du gör kan användas till din fördel. Alla dessa tillfällen är exempel på ”muntliga och skriftliga framställningar av olika slag” där ”eleven kan formulera sig enkelt, relativt tydligt och relativt sammanhängande” vilket är ett av våra kunskapskrav i engelska (Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011). Och detta helt utan att eleven tänkte ”Oj, nu blir jag bedömd, nu måste jag anstränga mig.”

En nuvarande elev frågade mig efter att ha känt mig i några månader varför vi inte haft några prov.

-Vad menar du med prov? undrade jag.

-Det vet du väl vad prov är, sa eleven.

-Nja, berätta, sa jag.

Eleven funderade en stund innan han sa:

-Alltså, man får ett prov, alltså några papper där man ska skriva svar på några frågor, och så rättar läraren det och så får man tillbaka provet och då har man fått poäng.

Ordet poäng sa han med eftertryck.

-Aha, sa jag. Och vad gör man sen?

Eleven funderade en stund.

-Lägger det i lådan. Visar föräldrarna.

Spridda skratt i klassrummet.

-Eller hur, sa en annan elev. Som att du visar föräldrarna.

Jag gjorde ett nytt försök:

-Varför är dessa prov viktigare än de förhör vi har varje måndag? (Vi brukar på olika sätt kolla av/diskutera/fundera på vad vi gjorde veckan innan.)

-Ähhhh…för att de är prov?

Hmmm, tänkte jag. Vi har alltså lärt våra elever att prov är viktigare än ”vanliga” lektioner. Det blev en intressant diskussion i den här klassen där jag återigen fick påminna om att allt man gör kan användas till ens fördel och att det är minst lika viktigt att vara delaktig i en helt vanlig diskussionsövning som att göra bra ifrån sig på en skrivuppgift eller ett förhör.

En gammal elev som kom och hälsade på för ett par veckor sedan talade om att hon hade berättat om vårt citat för sin nya lärare som då gjorde en skylt som hon satte upp i klassrummet. Kul, tänkte jag, att våra tankar ger ringar på vattnet. Och kul att min gamla elev valde att berätta om det. Det måste väl betyda att hon tyckte att det var viktigt, att det var bra?

Jag är lite ledsen att jag inte kommer ihåg namnet på den föreläsare som inspirerat till ett av mina viktigaste klasscitat och jag hoppas att jag en dag kommer springa på honom så att jag kan tacka för en inspirerande föreläsning.

Soliga vårhälsningar från
Cissi Söderlund,
grundskollärare Snättringeskolan och
kommunövergripande förstelärare i engelska


En kul dag på jobbet

Vi på Östra grundskolan har på onsdagskonferensen under höstterminen arbetat med Professionell pedagog.

Vi utgår från boken- Lektionen är helig av John Steinberg. Dessa saker fick vi fundera över samt läsa några sidor i boken.

  • Vad det är som gör oss lärare stolta och glada i vårt arbete!
  • Vad det är som får oss tänka att vi har världens bästa jobb?
  • Vad det är som gör att våra elever har flow/känner motivation? Vilka faktorer som spelar in för att de ska känna flow och hur vi kan påverka.

På konferensen var vi i arbetslag, vi gick laget runt och delade med oss av ett tillfälle då man blivit glad och stolt i sitt arbete. Sedan enades vi om tre ledord som ger eleverna motivation.

Nästa steg var att göra en film, vi gestaltade ledorden i en liten teater. Filmen fick max vara i fem minuter.

Alla filmerna blev helt olika och gav en bra bild av alla kloka kollegor. Vi skrattade högt när alla filmerna presenterades men framför allt blev vi positivt laddade.

/Marianne Nederberg


Samarbete- ödmjukhet-öppenhet

Det är väldigt lätt att ha åsikter om vad andra ska göra. Det är också väldigt lätt att se ur det egna perspektivet och inte ha (tillräcklig) respekt för det arbete som utförs av andra, i andra sammanhang. I min roll som utvecklingsledare, och som delansvarig för KÖF:arnas arbete gäller det att tänka på sakerna ovan. Utbytet mellan förvaltning och skolor måste bygga på respekt och tro på varandras kompetens, men det måste samtidigt finnas en vilja att ta emot synpunkter utifrån och vilja dela med sig av både goda exempel och svårigheter man brottas med.

När jag jobbade som biträdande rektor (inte i Huddinge) saknade jag möjligheten att diskutera verksamheten med förvaltningen utifrån ett utvecklande perspektiv. Ingången var mer kontroll och rätt ifyllda (kvalitets)dokument.
I denna blogg kommer kommunens KÖFare att presentera sig och sitt arbete framöver. Den gemensamma ingången för KÖFarnas arbete är att arbeta för att vi i kommunen ska utveckla undervisningen och i det arbetet behövs det som rubriken anger: Samarbete- ödmjukhet och öppenhet!

Hoppas du som läsare kommer med synpunkter, idéer och tankar kring det som skrivs, eller tipsar om andra saker som du tycker bör tas upp. /Peter Nyberg


VÄLKOMNA till den nya KÖF-bloggen!

Här kommer grundskolans kommunövergripande förstelärare att lägga ut sina tankar, idéer och reflektioner.  Ibland kommer även jag (Peter Nyberg) eller Kerstin Zirath att blogga utifrån vår roll som samordnare för arbetet.

Om du undrar vilka de kommunövergripande förstelärarna är så hittar du en lista här! Du kan också läsa mer om vad det innebär att arbeta som KÖFare i den ” Hallå där” som ligger här på sajten.

Håll utkik, i morgon kommer första riktiga blogginlägget!

kofare_2