Digitalisering i slöjden – vad innebär det?

Från och med hösten 2018 kommer de tillägg som har gjorts i slöjdens kursplan börja gälla ”på riktigt”. Många kollegor har hört av sig och frågat vad det egentligen innebär.
Svår fråga tycker jag och det finns väl inte något entydigt svar. Jag måste, precis som ni, tolka läroplanen och tolkningar är, som alla vet, olika och beror till stor del på vad vi har med oss i bagaget.

Många av oss har redan börjat digitalisera delar av vår undervisning, framför allt när det gäller loggböckerna och inspirationsökning. Frågan är om detta räcker?

Mitt spontana svar på detta är nej, det räcker inte. Om man läser Skolverkets reviderade kommentarsmaterial till kursplanen i slöjd som publicerades i början av oktober, står det tydligt att bara digitalisering av loggböcker inte är tillräckligt.

Till exempel står det på sidorna 9 och 10 under rubriken Material:

I årskurserna 4–9 är materialens kombinationsmöjligheter med varandra och med andra material, till exempel nyproducerade och återanvända material ett område undervisningen ska behandla.//…// Eleverna, i årskurs 4–9, ska även arbeta med hur material kan kombineras med digital teknik. Digital teknik används i läro- och kursplaner som ett övergripande begrepp. Det omfattar olika sorters material, redskap eller system, men kan också omfatta programvara. Digital teknik i kombination med material kan till exempel vara konduktiv tråd, dioder eller kretsar och elektronikkomponenter, medan exempelvis 3D-skrivare eller CNC-fräsar är verktyg eller redskap i slöjden.

Läser man kommentarsmaterialet blir det tydligt att vi måste ha lite mer än några iPads eller datorer i slöjden.

Som jag nämnde förut har många i kollegiet redan börjat digitalisera, men i många slöjdsalar har det av olika anledningar inte hänt så mycket. I mitt arbete som förstelärare har jag besökt många slöjdsalar.  Dessvärre är det många som inte ens har en dator eller projektor i klassrummet, eller skrivare, medan andra har 1-till-1 iPad, Smartboard, skrivare och 3D- skrivare.

Ojämlikheterna är stora och min förhoppning är att dessa ojämlikheter kommer att jämnas ut en del, i och med ändringarna i läroplanen. För detta kommer det att krävas resurser, inte bara i form av digitala redskap och verktyg, men även i form av kompetensutveckling för kollegorna som behöver det.

Som en början i utvecklingsarbetet kommer jag bjuda in slöjdkollegor minst två onsdagar under våren, för att tillsammans utveckla vår digitala kompetens och bli redo inför hösten.

/Marcella Astudillo, förstelärare i slöjd

 


Tänk om…

…de praktiskt estetiska ämnen var de ledande ämnen i skolan. Att praktisk estetiska lärarna var de ansvariga för att handleda andra lärare och gav dem verktyg så att de kunde utveckla sina ämnen med hjälp av praktisk estetiska lärprocesser. Och att allt detta var en del av ett tänk som genomsyrade allt från skolledning till pedagoger och övrig personal.

Skulle det ge bättre skolresultat? Skulle antal elever med gymnasiebehörighet öka i de mest utsatta områden? Det tror i alla fall Obama-organisationen, som har startat ett projekt kallad Turnaround Arts där de gör just det, vänder på rådande konsensus kring vad som är viktig i skolan. För att kunna förbättra resultaten i skolor med dåliga resultat. De har satsat på praktiska estetiska ämnen och jobbat i projektform kring en konstart. Efter en treårsperiod har de ökat elevernas engagemang i skolan och förbättrat resultaten i både matematik (med 22%) och läskunnighet ( med 12%). Det är fantastiska resultat för en så kort tidsperiod.

Trenden här i Sverige är precis det motsatta, fler prov, betyg och mer matte. Varför inte lära av de som redan vandrat den vägen?

Tänk om vi kunde påbörja ett projekt i slöjden, säg något så enkelt som lappteknik, och matteläraren tänkte ”där behöver elever geometri då satsar vi på det”. Svenskalärare såg att man behöver läsa fakta texter och fick in det i undervisningen.

Det här är bara ett exempel och jag säger inte att det är enkelt och självklart kräver det planering men jag tror att elevernas engagemang och förståelse skulle öka.

Tänk om… skolledare och politiker vågade tänka om.

/Marcela Astudillo


Vill du läsa mer om Turnaround Arts kan du gå in på http://turnaroundarts.pcah.gov/


Gärna programmering i skolan men inte istället för slöjd!

Hej! Jag heter Marcela och är Kommunövergripande förstelärare i Slöjd.
Jag bor i Rågsved en liten förort till Stockholm. Den ligger precis på gränsen mellan Stockholm och Huddinge. När man kommer från en förort som Rågsved blir man lite av en lokalpatriot och man följer och gläds över Rågsvedsbarn som blir stora och framgångsrika. Ett av dessa barn är Daniel Ek, Spotifys’ grundare och en av de 100 mest inflytelserika människorna i världen. Han gick i samma skola som mina barn och jag har tillbringat timmar med hans mamma och pratat ungar och hur tokig hon blev på alla sonens prylar, mest datorer och sladdar. Som ni förstår var detta länge sedan, men jag hurrar och hejar på allt vad Daniel gör och säger. Tills nu.

För några veckor sedan skrev Daniel och hans affärspartner Martin Loretzon ett öppet brev till politikerna i Sverige. Ett ganska ilsket brev där de nämner en massa punkter där Sverige brister som företagsvänligt land. Just det får man tycka vad man vill om. Det jag och många andra slöjdlärare reagerade på var att han bland annat skrev så här ”det är fortfarande obligatoriskt med slöjd i den svenska skolan, men inte med programmering”.  Som att det var något negativt, något gammalmodigt. Reaktionerna på olika slöjdforum lät inte vänta på sig. Tråkigt tycker de flesta, att han sätter ämnena mot varandra. Jag blir arg och ledsen för det betyder att de här entreprenörerna och antagligen många andra, inte har någon aning om vad slöjd är för något.

Datalogiskt tänk är enligt tidskriften Lärorik inte att lära sig koda C++, Java eller vad det nu är för språk man använder att programmera i, utan det handlar ett förhållningssätt till problemlösning. Det handlar bland annat om att lösa problem med hjälp av olika tekniker, att bryta ner problem i mindre delar, att hitta mönster och att skapa. Detta förstås med hjälp av digitala verktyg. Bortsett från det sistnämnda, vad är det som skiljer datalogisk tänkande från slöjdtänkande? Ingenting! Det är inget nytt förhållningsätt till problemlösning som många påstår, det har vi haft i slöjden hela tiden. Följer vi slöjdens läroplan kommer vi att lära våra elever de färdigheter som eftersträvas av en framtidsmänniska. Att kunna visualisera, tänka efter före, att tänka kreativ och lösa problem, att våga misslyckas, att utvärdera, mm. Listan är lång! De här är grunderna och färdigheter du behöver i alla yrken. Min man som arbetar med datorer gnäller jämt över programmerare som inte kan lösa problem. Alltså att kunna koda gör inte per automatik en bra programmerare.

Så Daniel, förminska inte mitt ämne.Gärna programmering i skolan men vill du ha riktigt vassa programmerare i framtiden borde snarare värna om mer slöjd i skolan.
/Marcela