Stora klasser- hur hinner man med?

Med denna enorma inflyttning som sker i Huddinge har skolorna blivit överfulla, i alla fall i de centrala delarna där jag arbetar. Från när jag började arbeta som lärare, för nästan 20 år sedan, har klasstorlekarna ökat från ca 25 till över 30 elever. Själv har jag i nuläget 32 elever i en årskurs fyra.

Elever är olika och har skiftande behov, och att känna sig sedd har vi alla behov av. Men hur hinner man med att ge alla elever vad de behöver, att ha tid att lyssna, hjälpa till att lösa konflikter och allt annat som eleverna har behov av? Med den traditionella undervisningen är det näst intill omöjligt.

Vi måste se över vårt arbetssätt och utforma undervisningen så att den blir så bred som möjligt för att passa alla elever vi har i klassrummet. Vi måste också få alla elever aktiva och delaktiga i sitt eget lärande, så de vet vad de kan och vart de är på väg. Dessutom ska vi bedöma elevernas kunskaper och sätta rättssäkra betyg från åk 6. Inte lätt att hinna notera elevernas kunskapsutveckling när klasserna är så stora. Så hur gör vi?

Kooperativt lärande

För snart två år sedan gick jag en workshop i kooperativt lärande och blev helt frälst. Här fanns en metod med olika strukturer och ett förhållningssätt att hantera stora grupper för att få alla elever aktiva under lektionerna. Elever som annars sitter passiva under genomgånger och diskussioner blir med detta arbetssätt aktiva i sitt eget lärande. Aktiviteten i klassrummet ligger hos eleverna och läraren har en mer ”passiv” roll. Att få möjlighet att sätta ord på sina tankar och kunskaper gör att eleverna utvecklas på ett helt annat sätt en tidigare. Dessutom får jag som lärare möjlighet att lyssna på elevernas reflektioner till mycket större del.

Med det kooperativa arbetssättet används också eleverna som läranderesurser för varandra och lär av varandra, vilket gör att de får sätta ord på sitt eget kunnande och samtidigt lära av andra. Eleverna tränas att samarbeta med varandra och upptäcker att de finns stora vinster i att samarbetet i gruppen fungerar.

Jag tror att det kooperativa arbetssättet har kommit för att stanna, dock med viss utveckling och anpassning så klart. Att få alla elever i dessa stora klasser aktiva och ägare av sin egen kunskapsutveckling i samarbete med andra klasskompisar är det enda sättet att arbeta anser jag.

 

Lotta Kilander, Kommunövergripande förstelärare i SO


Betydelsen av att integrera nyheter och källkritik i SO-undervisningen

Häromdagen såg jag och mina klasser på nyheterna och då togs det bland annat upp att det är brist på studentbostäder i storstäderna vilket leder till att fler studenter köper bostäder. Detta kan i framtiden leda till att det är klasstillhörighet som avgör om du kan studera eftersom att många behöver hjälp med att finansiera sitt boende.
Just nu läser vi samhällskunskap med fokus på det svenska välfärdssystemet, integration och segregation och jag kunde på ett snyggt sätt koppla ämnet till denna nyhet.
Detta nyhetsinslag engagerade mina elever och vi fick igång bra diskussioner i klassrummet som var direkt kopplade till verkligheten och i det här fallet till deras verklighet.

Så här blir det nästan varje gång vi tar upp aktuella nyheter det vill säga att jag nästan alltid direkt kan koppla det centrala innehållet till det som händer i vår värld. Det i sin tur bidrar till att öka förståelsen hos eleverna då det kopplat till något som är på riktigt just nu. Jag måste erkänna att det förut kunde hända att jagibland hoppade över att ta upp aktuella nyheter på grund av stressen att hinna med centrala innehållet. Idag avsätter jag ordentligt med tid till att bevaka och diskutera aktuella nyheter.

Min uppfattning är att de elever jag träffar är samhällsintresserade och vassa på att argumentera men de tar inte del av traditionell media. Enligt dem själva följer de nyheter som dyker upp i deras flöden på Facebook, Instagram eller Snapchat. Nyheter i sociala mediers flöde är ofta nischade och styrs utifrån deras egna intressen. Vilket gör att de endast tar del av vissa nyheter.

Genom att arbeta mer med nyheter kan vi hjälpa eleverna att bena ut vad som är sanning eller osanning genom att ställa de källkritiska frågorna.
Ungdomar från alla samhällsklasser besitter olika fördomar som de plockat upp från till exempel sociala medier eller hemma vid köksbordet. Att kontinuerligt integrera arbetet med aktuella nyheter i undervisningen gör att vi i det gemensamma samtalet bemöter fördomar och konspirationsteorier.

Idag inleder jag varje lektion med att till exempel se på SVT:s nyhetssammanfattning. Anledningen till att jag gör detta är att jag för några år sedan märkte att eleverna kom till skolan och hade ingen som helst aning om vad som hänt i världen. Förutom att jag på ett bra sätt kan koppla nyheterna till undervisningen så vill jag få eleverna att bli beroende av att ta del av nyheter och därmed få dem att bli ännu mer
samhällsengagerade. Om eleverna inte känner till vad som händer i världen,i Sverige eller i Huddinge blir det svårt att ta ställning i olika samhällsfrågor och demokratin kan därför komma att bli hotad.

Tack vare digitaliseringen kan vi idag välja vad vi vill titta på och läsa då utbudet av medier är oändligt. Det var ju inte speciellt länge sedan vi tittade på tv utan att ett nyhetsprogram kom in i flödet. Kan det vara så att detta bidrar till att nästa generation kommer att ta mindre del av nyheter? Med tanke på det jag upplever samt det som den senaste demokratiutredningens betänkande tar upp så är det viktigare än någonsin att vi i skolan integrerar aktuella händelser i vår undervisning.

I den senaste demokratiutredningens betänkande konstaterar man att digitaliseringen lett till att antalet informationskällor ökat och därmed behovet av att snabbt utläsa vad som är trovärdig respektive mindre trovärdig information. Det konstateras att skolan ligger efter i att undervisa om källkritik. Det tas även upp att det utökade utbudet av medier innebär att nya generationer inte kommer att konsumera samma nyhetskällor som vi idag gör. De kommer heller inte att följa nyheter på samma sätt som vi gör idag. Vad kan detta ge för konsekvenser?

Antalet så kallade “nyhetsundvikare” har ökat i Sverige och de som väljer bort traditionella nyhetsmedier har ökat från 8 till 17 procent mellan 1986 och 2013, visar en undersökning gjord av Jesper Strömbäck, professor i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet. Fler väljer också att läsa sådant som bekräftar deras egna åsikter vilket leder till politiska motsatsförhållanden.
Kan den utvecklingen leda till att färre i framtiden kommer att intressera sig för politik eller att färre kommer att engagera sig i politik samt att fördomarna och konspirationsteorierna förstärks?

Vi lärare gör skillnad och vi har verkligen möjligheten att motverka detta genom att överskölja våra elever med nyheter och träning i att bli källkritiska medborgare. Vi får inte välja bort nyheter för att vi blir för stressade att inte hinna med allt centralt innehåll. Det är viktigt att få eleverna att verkligen koppla det som händer i samhället till det vi arbetar med för det är då riktig och viktig kunskap uppstår och består.

Kommentera gärna hur ni arbetar med nyheter och källkritik.

Ha en fortsatt härlig termin!

/ Emma Åhnberg


En hyllning till den digitala utvecklingen

Jag heter Emma Åhnberg och undervisar i SO på Edboskolan. Jag är kommunövergripande förstelärare i SO och är därmed en del av KÖF-gruppen. I mitt första blogginlägg tänkte jag reflektera lite fritt och kanske en aning spretigt kring hur tekniken förändrats under min tid som verksam lärare.

Arbetsområdet revolutioner är en av mina favoriter tack vare att det dels är en mycket intressant samhällsförändring men främst för att det på ett konkret sätt går att dra paralleller till dagens verklighet.En annan revolution som brukar komma till tals i samband med ämnet är den digitala revolutionen. Frågeställningarna om hur den påverkat vårt samhälle och vår värld samt hur den kan komma att påverka vår kommande framtid engagerar verkligen eleverna. Den naturliga förklaringen till det är att de är en del av denna revolution.

När jag i detta sammanhang berättar för eleverna att jag fick min första mobiltelefon på gymnasiet och att jag blev livrädd när jag fick mitt första SMS så får det dem att brista ut i skratt och det är då jag verkligen inser att jag blivit äldre. Visst har jag blivit äldre men den tekniska utvecklingen har under min levnadstid gått väldigt fort. Jag som inte föddes in i denna för elevernas självklara värld fascineras över hur den digitala revolutionen påverkat mig och det samhälle jag verkar i men framförallt hur den förändrat min lärarvardag. Idag känns det som en självklarthet att kunna läsa mejlen direkt i mobilen, att eleverna under lektionerna snabbt och smidigt kan koppla upp sig mot verkligheten eller det att jag numera medvetet glömt min personliga kod till kopieringsmaskinen.

När jag reflekterar över hur den pedagogiska tekniken utvecklats under mina år som lärare så kan jag inte låta bli att bli mäkta imponerad. Jag har nu arbetat som lärare sedan 2007 och om jag ser tillbaka på det utbud av teknik som jag blev erbjuden då så kan jag inte tro att det bara var nio år sedan. Jag minns så väl den dagen då jag på Skytteholmsskolan begav mig ut på jakt efter rullvagnen med den gigantiska tjock-TV:n. Jag hade bestämt mig för att visa filmen Schindlers list och behövde därför boka TV:n under ett par lektioner. Efter att jag sprungit runt halva skolan så fann jag tillslut den och tur nog fanns det tider att boka. I samma stund som jag skrivit upp mig på den prydligt upptejpade bokningslistan så upptäckte jag att det inte fanns någon DVD utan endast en dammig fastlåst VHS. Som lärare har man med åren fått lära sig att vara flexibel och att ständigt vara beredd på att tänka nya alternativ. Så mitt i denna besvikelse och frustration fick jag den briljanta idén att jag under kvällen skulle smyga ner min killes Playstation i väskan och forsla med det till jobbet dagen därpå. Dagen efter stod jag där på tunnelbanan med min stora väska mitt i trängseln.  Jag minns så väl elevernas överlyckliga ansiktsuttryck när de såg att jag vid lektionens början plockade upp ett Playstation ur min väska. Men jag minns också deras besvikna miner när de förstod att vi inte skulle spela TV-spel utan se på film. Detta skrattar jag gott åt idag men i ärlighetens namn så var det så här min vardag som lärare såg ut. Det vill säga att jag arbetade mitt i denna begränsade och krångliga teknikvärld. Hur många av oss lärare har inte dragit otympliga OH-apparat på skeva hjul genom korridorerna, bråkat med tidsödande laggande datorer eller råkat ut för dubbelbokningar i datasalen.

Utvecklingen går ju ständigt framåt och efter det att den nya digitala världen klev in i mitt klassrum så har min lärarvardag blivit enklare och roligare men framförallt har mitt klassrum blivit mer demokratiskt för eleverna. Vad är det då som har förändrats och blivit bättre? Först och främst att eleverna har fått tillgång till digitala verktyg under hela skoldagen och att iPads och datorer blivit personliga verktyg genom 1-1. Sedan har det blivit betydligt enklare att lära tillsammans och kommunicera mellan lärare-elev, elev-lärare och mellan elev- elev. Genom det fantastiska verktyget GAFE kan jag nu kommunicera fram och tillbaka med eleverna och ge framåtsyftande feedback i dokumentet i realtid. Jag kan hjälpa elever som behöver hjälp med struktur då jag smidigt kan skriva in till exempel rubriker eller frågor i deras dokument. Jag kan på samma sätt lättare utmana de elever som är särbegåvade. I alla dessa processer så synliggörs lärandet på ett bra och enkelt sätt samtidigt som det dokumenteras. När uppgifter är klara och inlämnade kan jag sätta betyg på dessa direkt i Classroom. Kamratbedömningen blir lättare att genomföra för eleverna då de smidigt kan dela dokument och ge kommentarer till varandra. De kan även samarbeta inom dokument som alla har rätt till att redigera. Jag som lärare kan sen se vilka som har eller inte har lämnat in en uppgift

Än annan fördel är när jag samarbetar med mina kollegor i andra ämnen så kan vi skapa en gemensam kurs i Classroom där vi lägger ut uppgifter till eleverna. Det mest fantastiska med detta är att vi kan ge framåtsyftande feedback till eleverna i samma dokument eller lyssna av samma inspelade gruppdiskussioner.
Det har även blivit lättare att utvärdera sin undervisning där jag i dialogen med eleverna tolkar in utvecklingsområden samt att det tydligt framkommer vilka elever som hänger med eller vilka elever som inte hänger med. Genom att ha tillgång till dagens digitala verktyg så kan jag till exempel spela in mina genomgångar, instruktioner, bedömda elevexempel eller läsa upp artiklar och lägga ut det på nätet. Detta gagnar elever som behöver förbereda sig, repetera eller ta igen. Elever med läs och skrivsvårigheter, koncentrationssvårigheter,syn eller hörselnedsättning kan också dra nytta av denna metod. Ett behov som tillgodogjorts är att eleverna kan spela in sina muntliga diskussioner. Här inkluderar vi de elever som har lättare att uttrycka sig muntligt tillsammans med andra och vi inkluderar även de elever som annars försöker att göra sig osynliga i klassrummet. Här får jag ta del av hur eleverna tillsammans hjälps åt att utveckla resonemangen och hur de lär sig nya saker av varandra.

Att arbeta i och med verkligheten är bland annat det som kännetecknar det aktuella begreppet entreprenöriellt lärande. När tillgängligheten till Internet ökat har det gett möjligheten till att arbeta lättare med verkligheten och dess mottagare vilket höjer motivationen hos eleverna samtidigt som det ökar förståelsen. Aldrig tidigare har mängden information varit så stor som idag och framförallt genom Internet.  All denna information möter våra elever dagligen och det är därför av största vikt att de får lära sig att avgöra vilka källor som är trovärdiga och mindre trovärdiga samt vilka källor som är skrivna i syfte att påverka dem. Idag har många skolor integrerat Internet i elevernas skolarbete vilket ger oss lärare möjlighet att träna våra elever i att granska sina källor utifrån de källkritiska kriterierna. Får vi eleverna att utveckla sina förmågor att kritiskt granska fakta och förhållanden så kommer de ha lättare att orientera sig i en komplex verklighet i framtiden.

Sammanfattningssvis vill jag i detta blogginlägg förmedla att den digitala tekniken framförallt effektiviserar och integrerar den formativa bedömningen samtidigt som den främjar för inkludering av alla elever. Min erfarenhet är att den nya tekniken har gjort det roligare och enklare att arbeta i skolan både som elev och som lärare, så därför vill jag hylla den digitala utvecklingen.

/Emma Åhnberg